Till slut kom de överens
Det gick som det brukar gå i EU-sammanhang. Efter långa och hårda förhandlingar kunde Tony Blair framåt småtimmarna natten till lördagen dra en lättnadens suck.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Resultatet blev också som man kunde vänta. Alla har fått med sig någonting att visa upp för hemmaopinionen, samtidigt som alla har åtminstone någon anledning till att vara missnöjda. Storbritannien gick med på att avstå större delen av den så kallade rabatten, vilket innebär att det finns pengar att satsa på stöd till de nya medlemsländerna i gamla Östeuropa. Frankrike accepterade en formulering om att det ska ske en översyn av budgetens utformning år 2008-2009, vilket öppnar för förändringar av
jordbrukspolitiken. Polen trilskades in i det längsta men blidkades till slut av extrapengar. Sverige tvingas leva med att en "globaliseringsfond" inrättas.
Att det blev en uppgörelse är en framgång för ett EU som i år mest har drabbats av motgångar. När flera länder sade nej till förslaget om ny EU-grundlag gick mycket av luften ur samarbetet. Den sura stämningen vid förra toppmötet i juni, då man misslyckades med att komma överens om långtidsbudgeten, stoppade också upp maskineriet.
Därför var det viktigt att denna gång visa att de 25 länderna kan komma överens. Dessvärre har detta inte inneburit att man har gjort särskilt mycket åt de mer långsiktiga problemen. EU lägger fortfarande lejonparten av sina pengar på jordbruk och regionalpolitik.
När Tony Blair inledde sitt ordförandeskap för ett halvår sedan talade han om behovet att byta inriktning och satsa mer på tillväxt- och jobbskapande åtgärder som forskning. Likaså ville han bort från alla undantag och specialregler som ger extrapengar till än det ena landet och än till det andra. Resultatet har i stället blivit än fler särlösningar.
Det finns heller inget som garanterar att det blir lättare att åstadkomma en mer framtidsinriktad budget om några år. Kommissionen ska göra en översyn och lägga fram förändringsförslag, men alla de 25 medlemsländerna måste fortfarande vara överens om allt. Situationen underlättas möjligen av att Frankrike vid det laget har bytt president. Om den tyska ekonomin har fått upp farten skulle det också inverka positivt, eftersom detta har stor påverkan på resten av EU.
Pessimisterna skulle kunna framhålla att det är svårt att få stöd för större föränd-ringar inom EU. Se bara hur det gick med framtidskonventet och det nya grundlagsförslaget. Optimisterna kan å andra sidan peka på att krisen nästan är ett konstant tillstånd inom EU, men att det ändå alltid finns vägar framåt. Gårdagsnattens överenskommelse talar för det senare.