Tillfällig förbättring?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Uppgången har varit på gång ett tag på andra sidan Atlanten, men det är först nu som det har börjat smitta av sig också på de europeiska ekonomierna. Det är än så länge främst den svenska export- och tillverkningsindustrin som har känt av uppgången. Nyanställningar har så sakteliga börjat göras, men inom andra delar av arbetsmarknaden görs fortfarande personalneddragningar. Därför kommer sysselsättningen inte att börja stiga förrän tidigast nästa år.
De svenska hushållen är däremot fortsatt pessimistiska över sina utsikter om en förbättrad privatekonomi. Så länge de inte vågar hoppas på ljusare tider kan det sätta käppar i hjulen för en fortsatt hög tillväxt. För att få en riktigt stabil och långvarig uppgång måste också den inhemska efterfrågan ökas. Sannolikt kommer dock den privata konsumtionen att öka om bara arbetslösheten sjunker.
Än är det för tidigt för finansdepartementet att slå sig för bröstet och nöjt konstatera hur bra det går för Sverige. Den positiva utvecklingen beror knappast på regeringens åtgärder och kommer knappast att bestå mer än ett par år. Nästa gång konjunkturen vänder nedåt kan arbetslösheten ytterligare förvärras. Den ständigt ökade produktiviteten gör att tillverkningsindustrin aldrig återanställer lika många i en ny högkonjunktur som fick gå när det var lågkonjunktur.
Nej, den svenska ekonomin har gått på halvfart ända sedan början av sjuttiotalet. Även om Konjunkturinstitutet i dag gläds över att kunna presentera en tillväxtprognos på tre procent är det siffror som nästan ter sig skrattretande små i jämförelse med rekordåren på femtio- och sextiotalet.
Sedan oljekrisens dagar har de offentliga utgifterna i förhållande till BNP ständigt stigit. När gamla industrisektorer har svajat har staten hållit dem under armarna till höga kostnader. Sysselsättningen hölls uppe, men inte av den privata sektorn, som tidigare var fallet.
Sveriges välfärd är beroende av en hög sysselsättning som i sin tur är beroende av en långsiktigt hög tillväxt. Men mycket av dagens arbetslöshet är av strukturell art och påverkas inte av konjunkturens upp- och nedgångar. Den kan bara sänkas genom betydande reformer av den svenska arbetsmarknaden, som gör det mer lönsamt både att arbeta och att anställa. Tillbaka till efterkrigstidens rekordår kommer vi nog aldrig igen, men genomtänkta reformer kan ta oss en bit på vägen.