Såväl landets kommuner som landsting kan nu skåda ljuset i den mörka kommunalekonomiska tunneln. Nästa år vänder underskotten till överskott på många håll. Det samlade beräknade underskottet har bara i år krympt från 10 till 5 miljarder kronor och om några år blir det överskott.
Kommun- och landstingsförbunden uttrycker sin lycka i den nu presenterade höstrapporten och prisar staten som ju nästa år ger ett maffigt tillskott på 6 miljarder kronor. Pengarna skulle egentligen gå till ny personal men de flesta kommuner och landsting kommer sannolikt att använda pengarna till att täcka underskotten.
Men det är inte bara det statliga tillskottet som gör att det kommunala Sverige nu befinner sig på grön kvist. Effektiviseringen och rationaliseringen har gått som en våg över landet och omvandlat den kommunala verksamheten.
Men säg den glädje som är beständig. Om ytterligare ett antal år kör Sverige in i en ny tunnel och då kommer inte dagens skatteintäkter att räcka till allt som medborgarna väntar sig. Antingen får såväl kommuner som landsting skära ned ytterligare i sitt utbud - vilket ter sig rätt svårt eftersom det då kan bli dags att börja ta hand om den stora 40-talistgenerationens alla åldersrelaterade behov - eller höja skatten.
En skattehöjning på 2:50 skulle - kanske - räcka till nuvarande omfattning av servicen, sägs det lakoniskt i rapporten. En tredje möjlighet som antyds i rapporten är att staten höjer bidragen, i synnerhet när det handlar om ambitionshöjande insatser.
Statens tillskott nästa år är alltså bara en tillfällig lättnad i bekymren och på sikt krävs ett omvälvande nytänkande om ekvationen ska gå ihop.
I rapporten talas om olika styrmekanismer för att råda bot på de problem som uppstår när åldringsexplosionen sker. Mer pengar ur egen ficka är ett förslag, och Kommunförbundets ordförande socialdemokraten Ilmar Reepalu aviserar "en rejäl diskussion" om vad de äldre själva får betala.
"En rejäl diskussion" skulle behövas på många fronter, och särskilt när det gäller kommunal service. Morgondagens åldringar väntar sig vård och omsorg på ett mer människovärdigt sätt än vad som är fallet i dag, men också hjälp med fönsterputs, tvätt och matinköp. Vården blir troligen i huvudsak ett kommunalt ansvar, men hur blir det med övrig service?
Här krävs ett mer varierat utbud än vad som finns i dag och större möjligheter för inte bara åldringar utan också andra att till en rimlig penning kunna köpa sig sådana tjänster. Ingen kommun kommer att kunna leverera detta utan här behövs det andra producenter, t ex privata hemserviceföretag.
Förhoppningsvis har socialdemokratins fördomar mot privat företagande på detta område då sedan länge förpassats ur diskussionen.