Jordbävningskatastrofen i Japan i mars lämnade ingen oberörd. Rapporterna om strålning och risken för härdsmälta i kärnkraftsreaktorerna i Fukushima följdes i realtid världen över. Det är lätt att känslorna tar överhanden, men de får förstås inte ligga till grund för långsiktiga beslut angående något lands energiförsörjning.
Därmed inte sagt att Tysklands regering är på väg att fatta ett känslomässigt beslut 6 juni, då förslaget är att all kärnkraft ska avvecklas till 2022. Varje land har sina förutsättningar för olika energislag och har haft sin debatt om just kärnkraften. I Tyskland är opinionen mot kärnkraft så stark att den inte går att bortse från för den som har regeringsambitioner. Den bedömningen gör just nu också Angela Merkel och CDU.
Men en stängning av kärnkraften i EU:s största land, och ledande industrination, kommer att få konsekvenser för maktbalansen i Europa, för miljön och för den inrikespolitiska debatten i en lång rad länder, inte minst i Sverige.
Kärnkraften står för en fjärdedel av den tyska energiproduktionen och ska nu ersättas. Men av vad? De största optimisterna tror att den kan ersättas av förnybara bränslen, de största pessimisterna tror på enbart fossila bränslen som kol och gas. Mer sansade bedömare lutar åt en blandning av rysk gas, inhemsk och polsk kolkraft, förnybara bränslen och, ironiskt nog, fransk kärnkraft.
Åsa Romson, nyvalt språkrör för Miljöpartiet, är inte oväntat optimist och kallar det tyska förslaget för ”ett kul beslut”. Enligt henne (och MP) gör slutdatumet att det blir full fart på utvecklingen av förnybara bränslen i Tyskland, något som också Sverige får nytta av. Frågan är bara om forskarna inom sol-, vind- och vattenenergi vet om att de har ett slutdatum och hur kul de i så fall tycker att detta är?
De mest pessimistiska tongångarna behöver inte heller besannas för att ett tyskt beslut ska få konsekvenser, för koldioxidutsläppen och därmed klimatet. Och för ett ökat beroende av Ryssland och nya gasledningar genom Östersjön. I det korta perspektivet, 10–20 år, blir det uppenbart så.
Alliansregeringen i Sverige har en energiöverenskommelse att luta sig mot och kommer inte att fatta några förhastade beslut som drabbar den elintensiva industrin. Sverige är ledande i utvecklingen av förnybara bränslen. Att forskningen sätts under ”större press” genom mer användning av fossila bränslen skulle inte innebära någon förändring till det bättre.
Sannolikt är det som Björn Carlsson, professor i energisystem vid Linköpings universitet, säger till TT: Den tyska regeringen vill nu få bort kärnkraftsfrågan från dagordningen. Sedan, när tidsavståndet till Fukushimaolyckan är större och det börjar bli energibrist och höga elpriser i landet, kan beslutet rivas upp. Svenska energiforskare är ju sedan decennier också något av experter på energipolitik.