I dag är det tio år sedan Sverige skakades av det ofattbara: bil- och passagerarfärjan Estonia gick till botten mitt ute på Östersjön. Av dem som befann sig ombord omkom 859 människor, de flesta svenskar, ester och finnar, medan 137 människor överlevde. Hela Sverige sörjde, Estland och Finland likaså.
Katastrofen drabbade förstås i första hand de omkomnas anhöriga men också många arbetsplatser, föreningar och politiska församlingar. Estonia var en populär konferensanläggning och många hade förlagt möten och konferenser till färjan just denna gång. Uppsala drabbades särskilt hårt eftersom en rad Uppsalabor var med på färjan.
Men katastrofen fick vidare verkningar ända upp i riksdag och regering. De hastiga löftena från två statsministrar, den avgående Carl Bildt och den tillträdande Ingvar Carlsson, att Estonia skulle bärgas fick ju så småningom brytas. Bitterheten blev stor och anhörigföreningar har ända fram till i dag haft svårt att smälta regeringarnas agerande. Under många år fick stridigheter myndigheter emellan och mellan anhöriggrupper och myndigheter dominera den nödvändiga diskussionen om vilka lärdomar som kan dras av haveriet. Kampen mot myndigheterna fick kanske i många fall ersätta en sorgeprocess.
Till detta kom en obehaglig opinion av konspirationstänkande, bl a kommersialiserat i en spelfilm producerad av ett tyskt filmteam som inte bidrog till att räta ut några frågetecken kring katastrofen.
Har Sverige lärt sig något av Estonias haveri och det långa decennium då frågorna hur? och varför? ständigt ställdes?
En lärdom är att Sverige som nation tycks ha svårigheter att hantera nationella trauman av detta slag, svårigheter som andra länder som utsatts för krig och terror under lång tid tagit sig igenom. En annan lärdom är att ingen kan garantera en hundraprocentig säkerhet till sjöss. Elementen kan alltid bli starkare än de myndigheter som är satta att garantera säkerheten.
Inom sjöfarten säger luttrade experter att varje sjöhaveri på något vis för säkerhetstänkandet framåt ett eller flera steg. Så har också skett efter Estonia - samtidigt som experter visar att det fortfarande finns stora brister kvar. En liknande katastrof skulle kunna hända igen, säger en del. Rederierna måste ju hela tiden göra avvägning av rimlig säkerhetsnivå och lönsamhet. Erfarenheten visar tyvärr att det inte alltid är säkerhetstänkandet som får styra.