Tjernobyl knäckte sovjetsystemet
LEDARE. Det gick inte att hemlighålla kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl för 20 år sedan. I själva verket kom den att på ett dramatiskt sätt påskynda sovjetsystemets fall.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Sverige var, till följd av väder och vindar, det första land utanför dåvarande Sovjetunionen som berördes av det radioaktiva molnet. Men larmet om olyckan borde naturligtvis ha kommit från Sovjetunionen. I stället tvingades sovjetmyndigheterna efter en tystnad på ett och ett halvt dygn att bekräfta det som resten av världen redan förstått — att det som inträffat inte var en vanlig olycka utan en stor nukleär katastrof.
Sovjetunionens ledare var då Michail Gorbatjov. Han hade kommit till makten efter en lång period av stagnation, inte bara inom ekonomin. Hans ambition var att rädda sovjetsystemet genom ökad effektivitet
inom ekonomi och förvaltning (perestrojka) och större öppenhet och friare debatt (glasnost). Vad han inte insåg var att just de åtgärder som skulle få systemet att fungera bättre och öka den svaga folkliga förankringen tvärtom påskyndade sammanbrottet.
Det är ingen överdrift att hävda att Tjernobyl på ett dramatiskt sätt påskyndade den utveckling som Gorbatjov redan initierat. Katastrofen var i och för sig inte helt unik — under 50-talets början inträffade en delvis likartad händelse i ett avspärrat militärt område i Uralbergen. Men denna katastrof, som senare utförligt skildrats av den kritiske historikern Roy Medvedev, kunde hemlighållas på ett sätt som inte var möjligt 1986.
Ett karaktäristiskt drag i alla totalitära system kan beskrivas med ordet "informationsvakuum". Man nöjer sig inte med att medborgarna ska acceptera det system de lever under utan vill också skapa en föreställning om att de rådande förhållandena är de bästa tänkbara eller de enda möjliga. Olyckor "får" definitionsmässigt inte inträffa eftersom de skulle kunna leda till slutsatsen att samhällssystemet är ofullkomligt. Massmediernas uppgift är inte att rapportera nyheter utan tvärtom att se till att kunskap om verkliga händelser och förhållanden inte sprids förrän de — eventuellt —fått politiskt klartecken. De "fakta" som meddelas är ofta triviala, manipulerade eller omöjliga att relatera till verkligheten.
I en demokrati förutsätts medierna tvärtom berätta så mycket som möjligt. De konkurrerar på eget ansvar om läsare och tittare och inga censorer övervakar redaktionerna. Myndigheterna förväntas vara öppna med information och nyheter av alla slag
sprids nästan i samma ögonblick som de inträffar. Internationellt samarbete för att begränsa skadeverkningarna av en katastrof är en självklarhet — i totalitära stater ses omvärlden med misstro och alla fakta om verkliga förhållanden ses som statshemligheter.
Om Tjernobylkatastrofen inte fått några internationella sidoverkningar så är det mycket möjligt att den gängse sovjetiska mörkläggningspolitiken hade kunnat fungera också denna gång, åtminstone under en kortare tid. Men det är ett felslut att tro att myndigheterna i ett totalitärt system alltid själva vet mycket mer än vad som meddelas till befolkningen.
Detta felslut återfanns i går i en ledare i Dagens Industri som hävdar att det är generande att Gorbatjov i en tidningsartikel (DN 18 april) hävdar att sovjetledningen det första dygnet saknade kunskaper om katastrofens omfattning. Allt talar tvärtom för att Gorbatjov säger precis som det var.
Det är inte bara befolkningen som hålls okunnig i ett totalitärt system. Också de som fattar besluten har ofta bristfällig information. Analytiker som studerat sovjetledningens information om omvärlden ("vita Tass") har konstaterat att den sällan innehöll mer än vad som öppet kunde läsas i västpressen. Det är också ganska självklart att ett system som bygger på att all information ska godkännas uppifrån innan den offentliggörs skapar en mentalitet där ingen vågar rapportera något alls av rädsla för att säga för mycket, alternativt att all rapportering anpassas till det standardformulär som föreskriver ständigt nya framsteg.
Efter Tjernobyl blev ett sådant beteende allt mer omöjligt i den sovjetiska maktapparaten. Också detta bidrog till systemets fall.