Trafiken en klassfråga
Redan i maj, alltså bara om några veckor, ska trafikplanen för Uppsalas innerstad vara klar att placeras på gatu- och trafiknämndens bord och tidigt i höst ska komunfullmäktige ta ställning.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det avgörande felet med trafikplanearbetet är att den nya planen tas i etapper, på samma sätt som skett med översiktsplanerna. Visst kommer trafiken som genereras runt den kommande stora byggenskapen i Uppsalas centrala delar att behöva en akut lösning, men det går ändå inte att tänka bort trafikströmmarna som kommer från stadens yttre delar och omland.
Ett annat fel är att det, så här långt, saknas en strategi för den trafikförsörjning som kommer att krävas för ett Uppsala med upp emot en kvarts miljon invånare. Trafikplanen innehåller i föreliggande skick lösningar av 1900-talssnitt — på de problem som kan väntats på 2030-talet.
Kollektivtrafiken ska ske med buss, precis som på 1900-talet. Någon idé om vad som händer när arbetspendlare i 2030-talets Uppsala ska till jobb, studier och fritidsaktiviteter saknas.
Det grundläggande felet med hela trafikplaneringen hittills är att den är helt klassbunden. Planarbetet tycks utgå från att det är den gängse trafikantnormen, en man ensam i sin bil, som ska styra också 2030-talets trafikpolitik.
Det är den ensamme bilisten som nätt och smidigt ska kunna förflytta sig mellan hem, arbete och fritidsaktiviteter. Någon tanke på att billösa personer, som också måste komma i tid till jobbet, ska kunna förflytta sig snabbt och lätt finns
inte.
Det finns tusentals kvinnor i Uppsala som saknar bil och som måste hinna till förskolan med barnen på morgonen innan de kan börja jobba — och så samma vända tillbaka på kvällen.
Dessa kvinnor är hänvisade till den tröga och alltför ofta nyckfulla busstrafiken för sina förflyttningar.
Dessa kvinnor är också många gånger anställda i sjukvård och hemtjänst, en verksamhet som är synnerligen beroende av att de anställda kommer i tid. Dessa Uppsalabor har lika stor rätt att ställa krav på en god trafikförsörjning med stor framkomlighet som
bilisterna — och tågpendlarna till Stockholm vars transporter också är högprioriterade i trafikplaneringen.
Planeringen för de närmaste decennierna i Uppsala kommun har haltat sig fram. Något riktigt fokus verkar inte finnas. Tvärtom verkar de framtagna planerna yrvakna och hoprafsade. Att Översiktsplanen inte gjordes för hela kommunen samtidigt vittnar om avsaknad av helhetsperspektiv.
Detsamma tycks nu gälla trafikplaneringen — som också förstås borde ha kommit samtidigt som översiktsplanerna.
Det viktiga är nu att varken innerstad eller tillfarter byggs fast i ett trafiksystem som omöjliggör satsningar på nya lösningar. Glädjande nog har flera av de remissinstanser som studerat trafikplaneringen efterlyst nya idéer om kollektivtrafik, till exempel spårbunden trafik.
Spårbunden trafik är dagens och morgondagens kollektivsystem i många tättbefolkade städer på kontinenten. Blir Uppsala en kvartsmiljonstad om några decennier kommer en god kollektivtrafik, gärna på spår, att vara lösningen, inte dyrbara arrangemang för biltrafiken.