Trafikplanering för ökad säkerhet
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Arbetet med att fastställa en trafikplan för Uppsala pågår som bäst. En viktig förutsättning för en genomgripande lösning håller nu på att uppfyllas. Allt talar nu för att det planerade resecentrumet verkligen påbörjas i vår och kan stå färdigt om sex år.
I en tidigare Uppsalakrönika (15/1) skrev jag att underlaget för den kommande planen inte alls sätter de oskyddade trafikanterna i första rummet utan att mycket av trafikplaneringen bygger på bilismens villkor. Det är biltrafikens problem trafikplanen försöker lösa med bl a förbättrade parkeringsytor.
Självfallet är bilen en viktig faktor i Uppsalatrafiken och den kan inte tänkas bort. Men bilen kan ju inte tillåtas vara den viktigaste faktorn, den kring vilken all annan trafik cirkulerar. Att det hittills varit så är lätt att konstatera. Och planeringen fortsätter i de gamla banorna.
På annat sätt kan man inte tolka det faktum att trafiksäkerhetsfrågorna intar en blygsam plats i underlaget för den kommande trafikplanen. Och skulle det vara så att trafiksäkerheten ändå skulle vara en grundförutsättning för planeringen är detta väl dolt i texterna. Visst hävdas det att trafiken ska bedrivas "på stadens och de gåendes villkor" , men det är en retorisk figur som mest vilseleder. Någon motsvarighet finns inte i själva plantexten.
Det är allvarligt eftersom såväl Vägverket som Vägtrafikinspektionen riktat kritik mot Uppsalas brist på trafiksäkerhetstänkande. Vägverkets statistik visade t ex i en jämförelse mellan landets tio största kommuner att det var störst risk att råka ut för en trafik-olycka i Uppsala. I höstas påpekade trafiksäkerhetskonsulten Magnus Andersson att Uppsala inte arbetat systematiskt med trafiksäkerhetsproblemen, att Uppsala befinner sig i ett trafiksäkerhetspolitiskt vakuum som han uttryckte det.
Med små åtgärder skulle Uppsala kunna öka sin trafiksäkerhet avsevärt om man, som i exempelvis Göteborg, valde att sänka hastigheterna i bostadsområdena och även visade detta med skyltar. På köpet skulle man bland annat vinna färre offrade liv och färre personskador. Statistiken och jämförelserna visar nämligen att investeringarna i trafiksäkerhetsåtgärder som cykelbanor, cirkulationsplatser och 30-skyltar lönar sig mer än väl. För varje krona som investeras i t ex hastighetsdämpning får samhället en ren besparing på 40 kronor i form av minskade krav på sjukvård, frånvaro i produktionen osv.
I rättvisans namn ska sägas att en del investeringar visst genomförs. Cirkulationsplatser, rondeller alltså, byggs på fler och fler ställen i staden men fortfarande saknas en offensiv inställning till trafiksäkerheten.
Fler 30-skyltar i bostadsområdena borde alltså sättas upp och det fattas fortfarande mycket när det gäller separeringen av biltrafik och de oskyddade trafikanterna fotgängare och cyklister.
Det går långsamt och det kan inte bero på att Uppsalaborna avstår från att kräva förbättringar utan snarare på att det fortfarande saknas en offensiv trafikpolitik i Uppsala. Trafikfrågorna sköts oftast med vänster hand.
Det kostar, inte bara i skador på människor och materiel utan också i onödiga samhällsutgifter.