Trafikplaneringens skvader

Den mytomspunna skvadern lever och frodas i Uppsala. Ni vet, den omöjliga korsningen mellan hare och tjäder som enligt skrönorna sägs förekomma i trakterna kring Sundsvall. Uppenbarligen har den tröttnat på sina ursprungliga jaktmarker och rört sig söderut.

Uppsala2011-08-21 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Uppsalas egen skvader finns emellertid inte i djurvärlden. Istället hör den hemma i trafikplaneringens fantasifulla naturlandskap.

Det finns städer där biltrafiken förpassats till ytterområdena. Det finns städer där det knappast är möjligt att förflytta sig till fots. Och så finns Uppsala. Här har vi kompromissernas kompromiss. Vår egen skvader kallas gångfart.

Kompromisser tenderar som bekant att göra två sidor ungefär lika missnöjda. Att inte välja något av två alternativ utan istället blanda in ett tredje, kan visa sig ödesdigert. Gångfarten är just ett sådant exempel. Av förståeliga skäl är Uppsalaborna svårflörtade.

I grunden handlar det förstås om en vällovlig ambition. Uppsåtet är rimligtvis inte att krångla till det. Experiment med helt bilfria miljöer, åtminstone i städer av Uppsalas storlek, tenderar att misslyckas. Det finns gott om tillfällen där det är nödvändigt att ta sig fram på fyra hjul. Apostlahästarna har sina begränsningar. Politiker och tjänstemän står alltså inför en ganska svår balansakt mellan motsatta intressen. Samtidigt kan det skapa större problem om man inte väljer, framför att faktiskt göra det. Tydlighet är viktigt i trafiken. Det är långtifrån alltid billister och fotgängare följer de beteendemönster som trafikplanerarna förväntar sig.

Den mänskliga faktorn är ett missbrukat begrepp. Det är ju svårt att tänka sig en vardagssituation där denna faktor saknas. Städer brukar som bekant innehålla människor. Att planera en trafikmiljö utan att räkna med hur människor i slutändan beter sig är därför ganska dumt. Gatumiljön har sin särskilda psykologi och den måste finnas med i beslutsunderlaget.

Bland annat därför var det ett misstag att utforma delar av Dragarbrunnsgatan så att gatan till förväxling liknar ett torg men även kan tolkas som en genomfartsväg (ur billisternas synvinkel). Gångfarten är ett sätt att försök råda bot på de problem och den förvirring som uppstått. Men vad hjälper en skylt mot en miljö som på ett påtagligt sätt skickar motstridiga signaler.

Kompromissernas tid borde vara över. Dags att bestämma sig för det ena eller det andra.

Läs mer om