I de senaste mätningarna ligger Bayrou kring 20 procent - i någon så högt som på 24 och därmed bara enstaka procentenheter bakom de två hittillsvarande huvudkandidaterna. Fortsätter denna trend kan någon av de två andra mycket väl slås ut i den första valomgången och Bayrou segla vidare mot presidentposten. Vid presidentvalet 2002 hände just detta - socialisternas Lionel Jospin föll igenom, och slutomgången blev en uppgörelse mellan Jacques Chirac och extremhögerns Jean-Marie Le Pen.
Bayrou är ledare för mittenpartiet UDF som ursprungligen bildades som en allians för att stötta dåvarande presidenten Valéry Giscard d´ Éstaing. Efter diverse omgrupperingar är UDF i dag en självständig kraft vid sidan av de två större grupperingarna till höger och vänster.
Utan att vara uttalat ideologiskt liberalt ingår det i den liberala gruppen ALDE i Europaparlamentet. Politiken kan kallas socialliberal med stark Europainriktning, en tydlig kontrast mot de större partiernas nationalism.
Det franska valsystemet syftar till att tvinga in ett folk av individualister i ett par politiska huvudfåror. Konsekvensen blir att många väljare inte känner igen sig. När Royal väckt besvikelse genom att inte öppna för större rörlighet inom ekonomin och Sarkozy uppfattas som riskabelt högerinriktad i andra frågor är opinionsframgångarna för Bayrou ett sundhetstecken.