En talesman för Kreml sade i går förmiddag, enligt TT, att ”Ryssland respekterar valet som invånarna i Donetsk och Luhansk gjort och hoppas att resultatet från folkomröstningarna ska implementeras genom civiliserade metoder.”
Därmed punkterades föreställningen att den ryska ledningen skulle välja att distansera sig från de så kallade separatisterna i östra Ukraina. Något omröstningsresultat hade inte tillkännagetts i går förmiddag, men Kreml behövde inte någon sådan information. Medan resten av världen lätt kan konstatera att det som ägt rum är en grotesk parodi på en folkomröstning ser Putin helt enkelt ännu en pusselbit i den kombinerade kampanj av desinformation, propaganda och maskerad militär intervention som inleddes med ockupationen av Krim.
Förvisso finns en stor misstro mot den nya ledningen i Kiev i Ukrainas östra provinser, kompletterad med en rejäl dos sovjetnostalgi. De personer som genomfört ockupationerna av flera städer i regionen är en blandning av annars sysslolösa våldsverkare, politiska äventyrare och rysk militär.
”Folkomröstningarna” har skett utan vallängder, med genomskinliga valboxar, med beväpnade personer i vallokalen och utan en föregående valrörelse, begripliga frågeställningar eller observatörer. Hela syftet har varit att skapa en manifestation till stöd för – ja, det vet ingen helt säkert. Putin har en övergripande strategi för att destabilisera Ukraina men kan säkerligen vara flexibel om detaljerna.
Inga siffror över valdeltagandet eller valutslaget kan under sådana förutsättningar tas på allvar – vilket också bekräftas av att Kreml har erkänt resultatet innan det ens redovisats. Däremot finns resultat av opinionsundersökningar gjorda av välkända internationella undersökningsföretag som tydligt pekar på att majoriteten, också bland de ryskspråkiga, även i fortsättningen vill tillhöra Ukraina.
Putin kan välja att agera efter flera linjer. En del av ”separatistledarna” har talat om ännu en ”folkomröstning”, nu om anslutning till Ryssland. Andra har talat om självständighet. Det kan i detta fall betyda en parallell till utbrytarstaten Transnistrien i östra delen av Moldavien, uppbackad av rysk militär, men inte formellt ansluten till Ryssland. Det kan också tänkas att Putin, själv eller genom lokala ombud, vill skapa ett förhandlingsläge som ska tvinga fram en federalisering av Ukraina. Det skulle både ge Moskva kontroll över östra delen av landet, utan direkt ockupation, och göra Ukraina i övrigt omöjligt att styra utan Kremls godkännande.
Putins nästa steg blir uppenbarligen att försöka underminera legitimiteten i Ukrainas presidentval den 25 maj. Ett genuint val i trovärdiga former skulle hota hans egna planer. Omvärlden, däribland EU, får inte dra sig för några ansträngningar för att se till att valet kan äga rum som planerat.