Bakom uppgörelsen med Iran från 2015 står de fem permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd (USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike) samt Tyskland. Syftet är att hejda Irans förmodade kärnvapenprogram under minst tio år, i utbyte mot slopade FN-sanktioner. En amerikansk lag säger att presidenten med jämna mellanrum ska göra en bedömning av huruvida Iran följer sin del av avtalet. Trump har motvilligt medgett att Iran gör det, men bytte plötsligt och utan orsak fot i ett tal i fredags.
Irans roll i Mellanöstern kan bara beskrivas som destruktiv. Men den skulle vara ännu mer destruktiv om landet också lyckades utveckla kärnvapen. Kärnteknikavtalet är därför inte en ”belöning” för dåligt uppförande. I stället handlar det om att begränsa Irans möjligheter att fortsätta hota säkerhet och stabilitet i regionen.
Genom avtalet har Iran fått ett incitament att uppträda mer ansvarsfullt, åtminstone när det gäller kärnteknologi. USA:s försvars- och utrikesministrar stöder avtalet och ser inga argument för att USA skulle dra sig ur. Detsamma gäller ledarna i de övriga stater som tillsammans med USA undertecknat avtalet. Inte heller FN:s atomenergiorgan, IAEA, har någon annan uppfattning än att Iran så här långt följer sin del av uppgörelsen.
Men Trump tycks för länge sedan ha bestämt sig för att bortse från vad andra säger. Avtalet ger inga direkta fördelar åt USA är den haltande logiken. Som om det inte skulle ligga i USA:s intresse att Irans ambition att utveckla kärnvapen bromsas eller omintetgörs för lång tid framåt. Och som om det inte skulle spela någon roll att förtroendet för USA som fördragsslutande part spelades bort och de mest reaktionära krafterna i Irans politiska etablissemang stärktes.
Vad Trump tror att hans uttalanden ska leda till är oklart. Övriga undertecknare står fast vid avtalet och varken USA eller någon annan makt har möjlighet att tvinga Iran till underkastelse. Presidenten har ingen aning om hur det han vill göra ska åstadkommas i praktiken. I stället tycks han räkna med att kongressen på något sätt ska lösa frågan åt honom. Det är samma oförmåga att förstå hur politiska beslut fattas som Trump visat prov på ända sedan han tillträdde.
Att USA:s president agerar rationellt och förutsägbart är viktigt för hela världen. Och även USA behöver kunna samverka med andra stater för att uppnå gemensamma mål, exempelvis med Kina för att förhindra Nordkorea att utlösa en nukleär katastrof. Men om Trump saboterar Iranavtalet lär möjligheten att få hjälp med andra krishärdar snabbt krympa.
Iranavtalet behöver inte falla för att Trump beter sig som han gör. Förhoppningsvis har majoriteten i kongressen bättre omdöme än presidenten.