Trycket blev för hårt
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Med sina tio år som partiledare har Lars Leijonborg suttit ovanligt länge, för att vara i folkpartiet. Till skillnad från i socialdemokraterna, där man håller inne med kritik och sluter upp bakom partiledaren även när det finns ett utbrett missnöje, luftar folkpartister gärna sin kritik offentligt.
Att partiet i höstens val tappade nästan varannan väljare, turerna kring dataskandalen, liksom dagens opinionssiffror nära riksdagsspärren är naturligtvis de direkta orsakerna till att Lars Leijonborg nu mot sin vilja tvingas bort. Det naturliga hade varit att Lars Leijonborg redan då valde att avisera sin avgång. I bakgrunden finns också kritik mot delar av den inriktning partiet har valt sedan succévalet 2002 och där jakten på spektakulära utspel tycktes stå högst på varje prioriteringslista. I debatten om övergångsreglerna inför EU-utvidgningen hamnade partiet helt fel och den interna splittringen blev tydlig.
Det ligger en hel del i denna kritik. Men de inom folkpartiet som tror att framtidens lösningar finns att hämta i det förflutna misstar sig. Liksom tidigare lär folkpartisterna snart bli varse att ett partiledarbyte inte löser partiets alla problem. Den som i dag framstår som den hetaste kandidaten, Jan Björklund, har ingått i den högsta partiledningen och arbetat nära Lars Leijonborg i många år.