Trygghet avgör bostadsort
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det konstaterar Migrationsverket, som har undersökt effekterna av det slopade bidraget. Verkets utredare menar att trygghet har större inverkan på valet av bostadsort än möjligheterna till ekonomisk kompensation. Bilden bekräftas också av intervjuer med före detta asylsökande.
Och egentligen är det inte så konstigt. I främmande miljöer är det en trygghet att bo nära människor med samma bakgrund som en själv. Så har invandrare i alla tider, i alla länder, alltid gjort. Lika naturligt som det var för Karl-Oskar och Kristina att slå sig ned tillsammans med landsmän vid sjön Ki-Chi-Saga i Minnesota, lika naturligt är det för den nyanlända irakiska familjen att söka sig till släktingar och bekanta.
Den insikten verkar dock helt ha gått regeringen och en del socialdemokratiska kommunalråd förbi. Migrationsminister Barbro Holmberg har motiverat borttagandet av bidraget med att det bara ledde till "trångboddhet och isolering", och att man måste våga rätta till sådan "missriktad humanitet". Malmös s-kommunalråd Ilmar Reepalu menar att staden inte har möjlighet att ta emot fler asylsökande, främst på grund av hög arbetslöshet.
Självklart har han fel när han vill hindra asylsökande att själva välja bostadsort. Det är egentligen inte heller ett problem att människor från samma bakgrund bor tillsammans. Men ett halvt rätt måste Reepalu ändå ges. Valet av bostadsort blir ett problem först när det inte heller finns några arbeten, och det är mycket riktig så att andelen arbetslösa är högre än riksgenomsnittet inom många invandrargrupper och i invandrartäta områden.
Men det går inte att lösa den negativa segregationen med politiska pekpinnar och ett statligt von oben-perspektiv.