Trygghet med tomt konto?
LEDARE. Det handlar om procenten. Närmare bestämt om det ska vara 65 procent eller 80 procent eller möjligtvis någonstans däremellan. Moderaterna vill sänka ersättningsnivån i sjukförsäkringen till 65 procent, folkpartiet vill bevara dagens 80-procentiga nivå.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Även folkpartiet ställer i grunden upp på denna analys. Samtidigt värnar partiet om grundtanken i sjukförsäkringen. Den som plötsligt får besked om en sjukdom — till exempel drabbas av cancer — ska inte ovanpå detta drabbas av ett så stort ekonomiskt bortfall att familjen kanske tvingas flytta från huset. Erfarenhet visar att för att uppnå denna trygghetseffekt behöver ersättningsnivån ligga på ungefär 80 procent.
KLART ÄR att något måste göras. Sjuktalen har formligen exploderat i Sverige de senaste åren. Ohälsan står för närmare en femtedel av statens utgifter, vilket är den enskilt största utgiftsposten i statsbudgeten. Den som blundar för problemen bidrar till att ersättningsnivån på sikt kommer att landa på noll procent — för alla.
Socialdemokraterna gör sitt bästa för att utmåla moderaterna — och alliansen — som ett högerspöke, vars enda mål är att sänka ersättningsnivåerna. Samtidigt har regeringen märkbart svårt att komma med egna förslag på hur man ska komma tillrätta med problemen.
DEN HÄTSKA diskussionen om ersättningsnivåernas storlek illustrerar samtidigt ett annat problem. Nämligen att en relativt marginell sänkning av ersättningsnivån kan innebära total privatekonomisk katastrof för väldigt många människor. En undersökning från Länsförsäkringar visade häromveckan att fyra av tio skulle behöva flytta om inkomsten skulle minska med 2 000 kronor. Skulle inkomstminskningen bli 5 000 kronor är det tre av fyra som behöver dra i gång
flyttlasset.
INTE SÅ KONSTIGT att ersättningsnivåerna får avgörande betydelse. De berör ju på ett mycket påtagligt sätt i stort sett hela befolkningen. En överväldigande majoritet av medborgarna är mer beroende av statsmaktens välvilja och statens budget än av faktorer som de själva kan påverka.
Den som tar ett extrajobb märker att större delen av förtjänsten äts upp av skatt eller marginaleffekter till följd av minskade bidrag. Den som redan får bidrag eller annan ersättning sitter också ofta fast i fattigdomsfällan.
När bankkontot i princip alltid är tömt, när de egna marginalerna är så små, vem kan på allvar känna trygghet?