Tunt löfte från Baylan
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Visserligen sker det i en debattartikel tillsammans med ordförandena i de båda lärarfacken, som länge krävt legitimering. Men det är ingen garanti för någonting.
Få betraktare av den svenska skolan kan förneka behovet av att höja läraryrkets status. Inte sällan kan man jämföra med hur det ser ut i Finland. Internationella undersökningar visar att eleverna där presterar bättre i skolan. I klassrummet råder arbetsro. Lärarna bemöts med respekt och talar med och inför eleverna med auktoritet.
Det vore fel att tro att de stora bristerna i svenskt skolväsende enkelt kan åtgärdas med en särskild auktorisation av lärarna. Kvaliteten på lärarutbildningen måste också höjas. Det behövs satsningar på kunskapsuppföljning redan tidigt i grundskolan. Likaså en uppgörelse med den förhärskande föreställningen att alla kan och vill lära sig samma saker i samma takt. Bland mycket annat.
Men en särskild lärarlegitimation skulle innebära ett steg i rätt riktning. Förutsättningen är förstås att den utformas på rätt sätt. Det får inte räcka med att ha tagit sig igenom lärarutbildningen eller att man är med i rätt fackförbund. Auktorisationen ska visa på särskild kompetens och behörighet. Legitimationen ska också kunna dras in om läraren inte lever upp till kraven.
I sak kan man därför välkomna att regeringen inte längre kategoriskt avvisar tankarna på en lärarlegitimation. Frågan är varför detta inte har skett tidigare. Diskussionen om lärarlegitimation inleddes redan under de borgerliga regeringsåren i början av 90-talet. Men sedan socialdemokraterna återerövrat makten 1994 blev det tvärstopp. Kristdemokraternas första motionen i frågan 1995 möttes av kalla handen. Folkpartiet har varit lärarlegitimationens
mest ihärdiga tillskyndare med en årlig motion sedan 1997. Varje gång har socialdemokraterna sagt nej.
Förklaringen till att Ibrahim Baylan antyder en förändring av en viktig beståndsdel i den socialdemokratiska skolpolitiken finner man lättast i almanackan. Vi skriver 2006, vilket betyder valår. Ju
närmare september vi kommer, desto mer kommer Ibrahim Baylan att låta som folkpartisten Jan Björklund eller moderaten Sten Tolgfors. Det är ett mönster som känns väl igen från valåren 1998 och 2002, även om själva skolministerposten har bytt innehavare sedan dess.
I ljuset av detta är skolministerns utspel knappt värt papperet det är tryckt på. Ett till intet förpliktigande löfte om en till intet förpliktigande utredning. Mer substans än så bjuder inte Baylan på.