Samtidigt är Turkiet ett land i snabb förvandling, med europeisk standard för demokrati, rättssystem och ekonomi som uttalat mål. Tillväxten är hög, inflationen sjunker och befolkningen är betydligt yngre än genomsnittet för unionen. Kurdernas ställning har stärkts och de flesta kurder ser en EU-anslutning som en garanti för att reformerna blir bestående.
Frågan om turkiskt EU-medlemskap är inte ny. Ett associationsavtal mellan EU:s föregångare, EEC, och Turkiet ingick redan 1963. 1996 bildade EU och Turkiet en tullunion och 2002 lovade EU-toppmötet i Köpenhamn att ett datum för förhandlingar om medlemskap skulle presenteras under hösten 2004, förutsatt att Turkiet uppfyllde vissa kriterier. Sedan landet nu antagit en kraftigt moderniserad strafflag - utan någon paragraf som kriminaliserar otrohet - är den allmänna bedömningen att några starka skäl att avvisa Turkiet på grund av bristande rättssäkerhet inte längre finns.
Men ju närmare ett klartecken för förhandlingar tycks komma, desto starkare blir motståndet i vissa politiska kretsar. Argumenten växlar. Ett är att Turkiet inte ligger i Europa. Men Europas östgräns har aldrig definierats klart. Turkiet har varit en av deltagarna i det europeiska maktspelet i århundraden, dess kärnområden räknas till den europeiska civilisationens födelseplatser och landet är medlem i samtliga europeiska organisationer av betydelse, utom just EU.
Turkiets storlek skrämmer en del. Men även om landet om femton år kanske har fler invånare än Tyskland, dagens mest folkrika EU-land, så kommer Turkiet ändå inte att ha mer än ungefär 15 procent av EU:s befolkning - mindre än Tysklands andel i dag. Spelet mellan stora och små EU-länder kommer att påverkas, men knappast på något sätt som i grunden förändrar EU:s sätt att fungera.
Turkiets låga ekonomiska utvecklingsnivå är däremot ett verkligt problem - i dag. Men om landet nu får ett datum när man kan börja förhandla så betyder inte det att medlemsskapet ligger särskilt nära i tiden. Det kan mycket väl ta 20 år till. Däremot kommmer ett klartecken för förhandlingar att bli en viktig stimulans för den ekonomiska utvecklingen. Och för EU som helhet kan en utökning med ett land med ung befolkning och växande köpkraft bara vara en fördel.
Det är tydligt att det bakom många av de argument som framförs mot Turkiet i verkligheten ligger ett annat, nämligen islam. Några, t ex Frankrikes premiärminister Raffarin, säger detta rent ut. Men EU är en union för europeiska demokratier, inte för länder med kristen befolkning. I själva verket står ytterligare två länder med muslimsk majoritet på kö för att komma in, nämligen Albanien och Bosnien. Och i dagens EU-länder finns redan femton miljoner muslimer. Om de är europeer så måste också turkiska muslimer kunna vara det.
Många tycks förtränga att islam - vid sidan av den klassiska antiken och det judiska och kristna traditionen - haft en periodvis avgörande betydelse för den europeiska kulturens utveckling. Det var muslimska lärde som under medeltiden förde vidare och utvecklade antikens vetenskapliga arv.
detta är inte i sig ett skäl för turkiskt EU-medlemskap - men att avvisa ett sådant med hänvisning till islam är orimligt. Turkiet är ingen islamisk stat utan en sekulär som mycket väl skulle kunna fungera i ett normalt samspel med andra europeiska demokratier, på samma sätt som redan sker i t ex Europarådet, Nato, OECD och den europeiska säkerhetskonferensen.
Ett ja till Turkiet kan mycket verkningsfullt bidra till att överbrygga den klyfta mellan västerlandet och islams värld som fundamentalister i dag gör sitt yttersta för att vidga. För Turkiet självt, liksom för andra länder, har utsikterna till medlemsskap haft en avgörande och positiv betydelse för både politik och ekonomi. Ett nej kan däremot ge ny styrka till de krafter i Turkiet som tror att västvärlden konspirerar mot islam och skapa helt onödiga problem vid EU:s sydöstra gräns.
Löften till Turkiet kan inte behandlas annorlunda än löften till andra. Avbryts moderniseringsprocessen i Turkiet så kommer också förhandlingarna med EU att avbrytas. Men att i dag vägra att ge ett startdatum för förhandlingar är ohållbart.