Det gick så långt som till lokala strider mellan turkiska och amerikanska soldater innan Turkiet morrande gav efter för amerikanska påtryckningar och drog sig tillbaka. Krig mellan två Natoländer, alltså.
Tv-bolaget fick kalla fötter och stoppade serien. Tittarna vill se fortsättningen. Yttrandefrihet, ropar nationalistiska röster, som annars inte brukar ha mycket till övers för öppenhet men som nu, inför valet, gärna vill ha lite mer bensin på den nationalistiska brasan. EU-anhängare bland intellektuella och representanter för näringslivet, som annars brukar kräva mer yttrandefrihet, tycker hela historien är pinsam.
Redan förut var frågan om yttrandefrihet het i Turkiet. Där finns den omdebatterade paragrafen 301, som gör det olagligt att kränka "turkiskhet", något som EU inte ser på med blida ögon. Varje dag står nu tio studenter utanför sitt universitet och läser upp texter som förbjudits enligt paragraf 301. Ännu har ingenting hänt dem, men allteftersom stämningen blir allt mer upphetsad kan det bli problem. I den turkiska debatten höjs många röster för att förstärka paragrafen, medan andra vill mildra den. Regeringen för sin del tycks vilja behålla den som den är.
Ofta gäller anklagelserna om bristande "turkiskhet" masslakten på armenier som utfördes av de ottomanska styrkorna 1915. Folkmord, hävdar armenierna och de flesta andra, medan Turkiet officiellt slagit fast att det inte var folkmord och att armenierna minsann slog ihjäl lika många turkar.
Nu finns det ett förslag i den amerikanska kongressen att man ska fastslå att mordet på armenierna var det första folkmordet på 1900-talet. Det förbättrar inte precis de redan rätt rostiga relationerna mellan USA och Turkiet. Frankrike har förra året straffbelagt förnekelse av Turkiets folkmord 1915. Och nu har Tyskland lagt fram ett förslag till EU-lagstiftning med innebörden att "offentligt försvar av, förnekelse eller trivialisering av folkmordsbrott, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser" under de senaste 20 åren och fastslagna av en internationell domstol ska straffas med upp till tre års fängelse i hela EU. Man kan konstatera att förslaget alltså inte omfattar armenierna, eller judarna under andra världskriget. Men ändå måste det vara fel att förbjuda åsikter i stället för att vederlägga dem i debatt. Det ska inte vara politiker och domstolar som avgör den historiska sanningen, vare sig i Turkiet eller i EU.
I Turkiet är frågan brännande, även om domstolarna vanligtvis frikänner dem som anklagas för att kränka turkiskheten. Men att det är farligt att göra just det visar mordet på journalisten Hrant Dink för några veckor sedan. Vilka krafter som stod bakom den tonårige mördaren är inte klarlagt, men mycket pekar på extremnationalister. Sådana finns det gott om både bland militärer och poliser. En som tog hoten på allvar var nobelpristagaren Orhan Pamuk, som nyligen tog sina pengar och hastigt försvann till USA.
Det som gör situationen så allvarlig är det kommande valet, som fördjupar redan uppenbara spänningar i landet. Och där bakom ligger frågan om Turkiets medlemskap i EU. I Tyskland och Frankrike växer motståndet mot ett turkiskt medlemskap. Och i Turkiet, som från början hade en stor majoritet för medlemskap, svalnar entusiasmen. Mot den här bakgrunden blir diskussionen om yttrandefrihet, "turkiskhet" och mord på journalister ännu hetare.
Ett nej till Turkiet från EU betyder ju inte ett stopp för den turkiska invandringen. Tvärtom blir det bara mer flyktingsmuggling. Och flera EU-länder kommer att behöva ung turkisk arbetskraft för att klara sin allt snabbare åldrande befolkning. Å andra sidan är det många EU-länder som inte vill hålla ett mycket folkrikt fattigt land under armarna i EU. Det är inte bara Turkiet som har en het debatt framför sig.
Gunvor Hildén Fristående kolumnist
gunvor.hilden@comhem.se
gunvor.hilden@comhem.se