Tyckande får ersätta kunskap
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Och för en gångs skull är det lätt att hålla med henne.
För visst är det lite synd att vi som lever i överflöd får allt mindre tid och råd för kunskap? Särskilt bråttom verkar vi inom medierna ha.
Dagligen hör man referat av undersökningar som har så stora brister att man inte kan dra några som helst slutsatser av dem. Mätningar beställda av organisationer som vet att detta är ett lätt sätt att bedriva lobbyverksamhet för sina frågor.
Trots det letar sig detta tyckande, förklätt i exakta procentsiffror, in på nyhetsplats och blir till beslutsunderlag. Det är ungefär som att navigera ett stort skepp med ett sjökort där stora områden är avsiktligt felritade och någon fifflat med kompassen.
Mediernas brådska att vara först om "nyheter" leder också till ett slags tunnelseende där färg och dimensioner försvinner. Aktörerna på samhällsscenen tilldelas roller av bovar eller offer, onda eller goda. Personer som tänker efter innan de uttalar sig drar ned tempot och sållas bort från morgonsofforna.
Duelljournalistiken blir möjligen god underhållning men leder sällan till någon kunskap, snarare till ökad förvirring. "Om du påstår att Oslo ligger i Norge och jag påstår att det ligger i Danmark så ligger väl sanningen någonstans mitt emellan", som Tage Danielsson sa.
Samtidigt är behovet av kunskap större än någonsin. I brännande samhällsfrågor som exempelvis klimatfrågan och när det gäller hur vi skall skapa en dräglig värld för hela världens befolkning.
Frågor så komplexa att den som säger sig har enkla svar bör misstänkas för att ta lätt på sanningen. Det vore därför välgörande om någon reporter tilläts ställa kritiska motfrågor i de här ämnena.
Vet vi verkligen allt om utbytet av gaser mellan atmosfären och haven idag?
Varför oroar vi oss så mycket om problem i framtiden men så lite om sjukdomar och svält som drabbar hundratals miljoner människor redan idag?
Hur skall vi möta en växande världsbefolknings krav på bättre mat med lägre skördar som miljörörelsen förespråkar?
Finns det bara två sätt att producera mat i världen? Ett vanligt och ett "ekologiskt"? Och vad är "ekologiskt"?
Existerar det någon inre debatt om de här avvägningarna inom de stora miljörörelserna som SNF, eller tycker alla alltid som ordföranden?
Jag betraktar mig som miljövän men också som humanist. Därför tycker jag vi borde ha råd med en öppen debatt, grundad på kunskap.