Många experter som arbetar med den svenska sjukförsäkringen ser och har sett flera brister. Den nya rehabiliteringskedjan som infördes 2008 innebar till en början att sjukskrivna hamnade mellan stolarna på olika myndigheter. Otydligheter i lagstiftningen gjorde att det var svårt att bedöma arbetsförmåga och sjuka tvingades söka jobb. Arbetsgivarnas ansvar för rehabiliteringen, att kunna förändra arbetsmiljön och arbetsuppgifterna, är en annan svaghet.
Allt detta framkom när riksdagens socialförsäkringsutskott kallade till öppen utfrågning om rehabiliteringskedjan i förra veckan. Ledamöterna fick lyssna till tio framträdande experter, bland andra generaldirektörerna för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De hade alla olika ingångar i sjukförsäkringen och den sjukskrivnes situation, men en sak var de nästan alla eniga om: det är nödvändigt med tydliga tidsgränser och en bortre gräns för hela försäkringen.
Detta sista är som bekant inte riksdagsledamöterna eniga om. Den infekterade debatten om ”stupstocken”, den bortre gränsen, inför valet 2010 har gjort att Socialdemokraterna i det närmaste låst sig för att gå till val på att riva upp alliansregeringens reform. Förslaget om en återgång till en gränslös försäkring fanns också med i skuggbudgeten som lämnades in i förra veckan.
S-ledamöterna vid utfrågningen i tisdags måste dock fråga sig varför gamla partikamrater som Dan Eliasson, Thomas Bodströms statssekreterare, och Anna Hedborg, sjukförsäkringsminister 1994–1996, förordar en gräns för sjukförsäkringen. Båda har dessutom jobbat som högsta ansvariga för frågan, som generaldirektörer för Riksförsäkringsverket (Hedborg 1996–2004) respektive Försäkringskassan (Eliasson 2011–).
Dan Eliasson såg tydliga brister i rehabiliteringskedjan när den infördes 1 juli 2008. Men ett flertal viktiga justeringar, ett intensivt samarbete mellan myndigheter och en gradvis utvecklad rättspraxis har enligt Eliasson lett till ett väl fungerande sjukförsäkringssystem i dag. ”Jag är stolt över vårt arbete”, sade han till det samlade utskottet.
Fasta tidsgränser kräver att alla parter samverkar och stöttar varandra. Rehabiliteringskedjan har tvingat Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården till ett samarbete som gagnar den sjukskrivne. Allt färre hamnar fel. Sjuka får fortsatt sjukpenning och de som har någon arbetsförmåga får stöd och rätt insatser för att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Vilket allt fler också gör. Termen ”utförsäkrad” är inte rättvisande för dem som når den bortre gränsen i sjukförsäkringen, enligt Dan Eliasson.
Åke Nygren, professor på Karolinska Institutet och en av landets främsta experter på rehabilitering, delar Eliassons kritik mot att arbetsgivarens ansvar är otydligt, men ser i övrigt bara framsteg i sjukförsäkringens funktion. ”Jag ser i dag ett samarbete mellan myndigheter som inte funnits tidigare, bättre rehabilitering inom sjukvården, bättre diagnosverktyg från Socialstyrelsen och bättre arbetsförmågebedömningar från Försäkringskassan. Det är arbetsgivarna som saknas”, sade han.
Ur ett myndighetsperspektiv, och med de kunskaper vi har om sjukdom kontra arbete i dag, fungerar alltså rehabiliteringskedjan ganska väl, eller i alla fall bättre och bättre. Men den politiska debatten ger delvis ett annat intryck. Anna Hedborg är bekymrad över en försämrad tillit till sjukförsäkringen bland medborgarna. Men detta kan till en del förklaras med just övertonerna i debatten, och den tidvis intensiva medierapporteringen om enskilda sjukfall.
Det är trots allt inte alls säkert att Socialdemokraterna kommer att gå till val på att riva upp en väl fungerande sjukförsäkring. Skuggbudget är en sak, ett skarpt läge 2014 en annan. Mycket beror på vad socialförsäkringsutredningen kommer fram till våren 2013. Med utredningens slutsatser i ryggen kan det bli en kovändning i frågan från S – vilket förhoppningsvis leder till en bred överenskommelse om en sjukförsäkring utan utförsäkring och stupstock, men med tydliga gränser och en stark tillit hos medborgarna.