Viljan att betala skatt är högre i Sverige än i de flesta andra länder. Det finns en tydlig koppling mellan att pengarna betalas in och att välfärdstjänster levereras, att vägarna är framkomliga, att det är tryggt och säkert att gå ut på kvällen och så vidare. Den kopplingen bör man vara rädd om.
De flesta svenskar är också medvetna om hoten mot miljön, som till exempel klimatförändringarna, och vill göra vad de kan för att leva mer miljövänligt. Men här är kopplingen mellan åtgärder och klimatrelaterade skatter allt annat än tydlig. ”Sverige ska bli det land där det är enklast, billigast och roligast att vara miljövänlig”, skriver miljöminister Lena Ek (C) på regeringens hemsida. Men vägen dit är lång.
Regeringen brukar i den inrikespolitiska debatten kritiseras för passivitet. Att man inte gör något för klimatet utan sitter nöjd som en ledande nation vad gäller utsläppsminskningar. Det stämmer inte. Regeringen gör massor, men åtgärderna är långt ifrån alltid riktade mot klimatförbättringar. Ibland tycks de till och med vara till för att visa just att ”man gör mycket”.
Redan för ett år sedan konstaterade Riksrevisionen, som granskar klimatpolitiken, att ”många åtgärder är ineffektiva på grund av otydliga mål, dålig uppföljning och bristande transparens”. Att skattebetalarna lagt ut många miljarder kronor på klimatförbättrande åtgärder står klart, men inte vad de har fått för pengarna.
I går konstaterade Riksrevisionen att det knappast blivit bättre: ”Regeringen ... saknar en samlad och tydlig bild för att kunna bedöma om de klimatrelaterade skatterna ... är kostnadseffektiva och i vilken utsträckning de överensstämmer med principen om att förorenaren ska betala.” Näringslivet står för fyra femtedelar av utsläppen, men hushållen betalar hälften av de klimatrelaterade skatterna.
Det handlar om tydlighet och transparens. Företagen saknar ofta ekonomiska incitament för att investera i processer som minskar utsläppen. Enskilda har incitamenten men inte alltid den tid och kunskap som krävs för att hitta rätt bland den flora av bidrag, skatter och avgifter (många av dem tidsbegränsade) som används som styrmedel för att gynna en bättre miljö.
Klimatförändringarna är globala och det måste också lösningarna vara. Här har den nuvarande regeringen gjort betydligt mer än när man dribblat med miljöbilsskatter på hemmaplan. Som en stark röst inom EU har man drivit på för att förändra unionens inställning i klimatfrågan och även varit drivande i förhandlingar med till exempel utvecklingsländerna, vilket visade sig vid klimatmötet i Durban nyligen.
Men det fråntar inte regeringen ett ansvar för att föra en tydligare klimatpolitik i Sverige. Det är väsentligt att alla drar åt samma håll och att man vet att ens bidrag gör maximal nytta. Först då blir det riktigt roligt att vara miljövänlig.