Tyskland mot maktskifte?
Det många sedan länge tagit för givet är nu också formellt fastslaget det blir nyval i Tyskland. I torsdags kväll tillkännagav president Horst Köhler sitt beslut. Sedan misstroendeförklaringen mot Schröder har landet och omvärlden väntat på beslutet. Även om många har räknat med nyval, var presidentens beslut inte givet.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Missnöjet med Schröders reformagenda har lett fram till dagens situation. Ett utfattigt Östtyskland, trasslig byråkrati och omoderna och oerhört kostsamma välfärdslösningar har lett till ekonomisk stagnation i Europas ekonomiska motor. Under flera års tid har landet upplevt liten eller ingen tillväxt, sett arbetslösheten stiga och gång på gång misslyckats med att uppfylla EU:s budgetmål. Tyskland är i skriande behov av reformer, men det förändringsarbete
som har inletts av den rödgröna regeringen har ett svagt folkligt stöd. Allmänheten och en opposition inom regeringspartierna har uppfattat förändringarna som en ren nedmontering av välfärdsstaten.
Folkets missnöje har lett till att socialdemokraterna förlorat makten i förbundsstat efter förbundsstat, vilket har fått till följd att förbundsrådet, parlamentets regionala kammare, nu domineras av oppositionen. Bristen på folkligt stöd och en trilskande andrakammare gjorde situationen ohållbar för regeringskoalitionen.
Under hela våren och försommaren har sympatierna tilltagit för den borgerliga oppositionen, trots att kristdemokratiska CDU och liberala FDP vill fortsätta på den inslagna reformvägen, och mer därtill. Deras övertag i opinionsmätningarna såg länge ointagligt ut och maktväxlingen verkade redan vara i hamn. Framgångarna för det nya vänsterpartiet har dock kastat grus i det kristdemokratiska valmaskineriet. Den förre socialdemokratiske ministern och partiordföranden Oskar Lafontaine och hans vänsterlista plockar sympatier från samtliga etablerade partier, utom möjligtvis FDP.
Utvecklingen har gått fort för det nya vänsterpartiet. I vårens val i förbundsstaten Nordrhein-Westfalen fick vänsterlistan WASG knappt två procent av rösterna, men sedan Lafontaine slutgiltigt lämnade socialdemokraterna och valsamverkan med det gamla östtyska kommunistpartiet PDS började diskuteras har partibildningen varit sommarens raket i opinionsmätningarna. De ekonomiska reformerna och den tyska socialdemokratins färd mot den politiska mitten har utgjort grogrunden för den nya politiska rörelsen.
@3a Text:Det starka stödet har helt förändrat läget för de redan etablerade partierna. Kan bara det nya partiets många fraktioner hålla sams finns egentligen ingenting som hindrar dess intåg i förbundsdagen. Redan WASG var en brokig samling, fackföreningsmänniskor sida vid sida med socialistiska akademiker. Lägg därtill de gamla kommunisterna i PDS, och bilden blir knappast klarare. Regeringsställning verkar uteslutet, men däremot kan de bidra till att dagens regering förlorar makten.
Om dagens opposition inte får majoritet i förbundsdagen öppnar det för en så kallad "stor koalition" mellan kristdemokrater och socialdemokrater, vilket bara har skett en gång tidigare på förbundsnivå. För SPD skulle det vara ett sätt att klamra sig fast vid makten, ett räddningsankare, men för ett CDU som gått till val på att förändra Tyskland i grunden, skulle det utan tvekan vara ett nederlag. Även om de bägge partierna är överens om fortsatta reformer, skulle ett sådant samarbete riskera att leda till det omvända. Inget av de två partierna skulle tjäna på att utmålas som den välfärdsslaktande parten i ett sådant samarbete.
Vad Tyskland behöver är fortsatta ekonomiska reformer, och en stabil parlamentarisk majoritet att genomföra dessa. En seger för oppositionen vore därför bra. Det går att resa invändningar mot CDU och FDP, men troligen skulle de lättare kunna fortsätta reformarbetet än en "stor koalition" eller ytterligare en rödgrön regering.