Tyst diplomati räcker inte längre
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Att diskret och lågmält - men envist och ständigt - argumentera för det man vill uppnå har inte sällan när, facit väl föreligat, visat sig vara rätt metod.
Tyst diplomati är vad Sverige får förutsättas använda sig av i fallet med Dawit Isaak, som sedan september 2001 sitter fängslad i Eritrea.
Dawit Isaak kom till Sverige som flykting från Eritrea 1987. Han blev svensk medborgare 1992 och återvände några år senare för att arbeta för den oberoende tidningen Setit. Han fängslades i samband med att hans tidning publicerade ett upprop med krav på demokratiska reformer.
Dawit Isaak är en svensk journalist - den ende som i dag är fängslad och den ende svenske samvetsfången, enligt Amnestys definition.
När detta skrivs har han varit fängslad i 2001 dygn. Och hans "brott" är alltså att han engagerade sig öppet för demokratiska reformer i Eritrea. Kort sagt, en fullständigt normal, för att inte säga hedervärd, politisk verksamhet - som bara en diktatur med sina perverterade föreställningar om verkligheten kan få för sig att bestraffa.
Sveriges regering i allmänhet, och utrikesminister Carl Bildt i synnerhet, måste efter snart sex år rimligen dra slutsatsen att den tysta diplomatin uttömt sina möjligheter.
Det är dags för Sverige att i klarspråk kräva - i internationella fora, men också öga mot öga med härskarna i huvudstaden Asmara - att Dawit Isaak friges.