Viktor Jusjtjenko har klargjort att hans första utlandsresa som president kommer att gå till Moskva. Men från hans motsvarighet i Ryssland, Vladimir Putin, hörs inte ett ord.
Det är en tystnad som säger åtskilligt. Goda relationer med Ryssland är en självklarhet för varje ukrainsk ledare - både historien och ekonomin binder samman de två stora slaviska nationerna. Men precis samma faktorer förklarar i dag iskylan i Moskva.
Att Ukraina ska styras från Moskva har varit självklart både för tsarer och kommunister. När Sovjetunionen försvunnit har den ryska politiken allt mer inriktats på att samla de gamla sovjetrepublikerna i en krets av lydstater under ledare som varken utmanar Moskvas dominans eller ger utrymme för farliga idéer som kan spridas till det ryska kärnlandet.
Med Ukraina i "fiendehänder" blir denna ambition omöjlig att fullfölja. Med ett starkt civilt samhälle och en statsledning som håller på demokrati och vill föra in Ukraina i EU blir Kiev en motbild till Moskva och utvecklingen i Ukraina en inspiration för hårt trängda ryska demokrater.
Det ryska inflytandet i andra f d sovjetrepubliker kan snabbt tunnas ur, med tänkbar början i det utfattiga Moldavien, beläget mellan Ukraina och Rumänien.
Putin är sannolikt realpolitiker nog för att efter sin inledande tystnad finna sig i de nya realiteterna - åtminstone så länge inga alternativ bjuds. Därför är tydliga signaler från EU och Nato om samarbete och i framtiden medlemskap för det nya Ukraina så viktiga. Det får inte uppstå någon oklarhet som kan få ledningen i Moskva att tro att man med hot eller intervention skulle kunna återta förlorat inflytande.
Långsiktigt kan maktskiftet i Kiev stärka chanserna till en demokratisk utveckling både i Ryssland och Vitryssland. Men kortsiktigt är risken stor att den demokratiska rörelsen i båda länderna kommer att trängas ännu hårdare.
Den marginal av pressfrihet som finns kvar kan komma att krympa ytterligare och kontrollen och trakasserierna av olika frivillig-organisationer - humanitära likaväl som politiska - kan komma att öka. Bland mycket annat så visar ju den ukrainska revolutionen, liksom tidigare omvälvningarna i bl a Polen och de baltiska länderna, betydelsen av den spontana solidaritet och de informella kontakter mellan människor som utvecklats utom räckhåll för statsapparaten.
Putin lär göra vad han kan för att en demokratisk folkrörelse inte ska kunna uppstå i Ryssland.