Ukraina: ett trist val men ändå på riktigt
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
På ett plan är utvecklingen efter "den orangea revolutionen" 2004 en lång följd av besvikelser. Den folkvalde presidenten Viktor Jusjtjenko, som genom revolutionen också erkändes som segrare, lyckades aldrig bli en effektiv ledare av landets politik. Han och revolutionens and-ra affischnamn, premiärminister Julia Tymosjenko, visade sig snabbt vara helt oförmögna att samarbeta.
De reformer som behövs för att skapa en modern marknadsekonomi kom av sig. Korruptionen grasserar och utan hjälp från Internationella valutafonden hade landet inte hållit sig flytande.
Men på ett annat plan är förändringen djupgående och av allt att döma bestående. Valets utgång är helt öppen, inga väljare lär frukta repressalier från myndigheterna och inga kandidater tvingas dra sig tillbaka - på söndag finns 18 presidentkandidater med de mest skiftande program att välja mellan.
Medierna är inte alltid föredömliga i sin bevakning, men de är inte statskontrollerade. Rättssystemet är inte perfekt, men numera kan också den som ogillas av någon makthavare få rätt i domstol. Den monolitiska statsapparat som ärvdes från sovjettiden finns inte längre.
I opinionsundersökningarna inför valet leder Viktor Janukovytj, samme man som var den gamla maktapparatens kandidat 2004. Det inger ofrånkomligen en viss oro. Men Janukovytj presenterar sig i dag, precis som Tymosjenko, som anhängare av ett framtida EU-medlemskap och lär under inga förhållanden kunna få en maktställning som är jämförbar med den som presidenterna hade före 2004.
Tymosjenko för sin del har en tvivelaktig bakgrund i den ukrainska gasindustrin och har visat tydliga auktoritära reflexer. Men inte heller hon lär kunna få en maktställning som gör det möjligt att upphäva det som hänt i landet sedan 2004. Och de "oligarker" med bas i olika viktiga industrigrenar, som ofta framstår som mäktigare än de valda politikerna, vill inte isoleras från de västliga marknaderna.
Dessa kan också snart öppnas ytterligare genom ett frihandelsavtal med EU. Några av oligarkerna stöder Janukovytj, andra Tymsojenko och några har hittills avstått från att backa upp någon särskild kandidat.
Också detta skapar en pluralism som naturligtvis inte bygger på idéer och olika samhällsgruppers intressen men som ändå fördelaktigt skiljer Ukraina från Ryssland. Men landet behöver nya och bättre politiker. Och både den ekonomiska och den politiska utvecklingen skulle få bättre förutsättningar om EU kunde visa upp en mer entydigt positiv hållning till perspektivet att också Ukraina en dag kan släppas in i unionen.