I går lämnade också Viktor Janukovitj in en protest till Ukrainas högsta domstol mot den centrala valkommissionen, som anklagas för att ha "förvanskat valutgången", särskilt i de västra delarna av landet - där oppositionsledaren Viktor Jusjtjenko är starkast.
En något yrvaken aktion, kan man tycka, som ändå har det goda med sig att det nu inte finns någon grupp av betydelse som hävdar att den andra omgången av presidentvalet gick rätt till. Följaktligen kan ingen längre, inte ens president Putin, gärna hävda att Janukovitj skulle vara landets legitime ledare.
Den ofrånkomliga slutsatsen blir då att valet måste göras om. Den fråga som nu diskuteras mellan parterna, och med utländska medlare på plats, är hur det skall gå till.
Den ståndpunkt som förfäktas av den avgående presidenten Leonid Kutjma är att ett helt nytt presidentval måste genomföras - med nya kandidater och med god tid för en valkampanj. Detta val skulle då inte kunna äga rum förrän om kanske tre månader.
Oppositionens ståndpunkt är att den andra omgången av presidentvalet skall göras om - men utan valfusk. Med den lösningen kan valet äga rum inom några veckor.
Det rimliga är att det blir ett omval och inte ett nyval. Bakom det massiva valfusket, som ingen seriös bedömare bestridit, stod den ukrainska maktapparaten. Men med Kutjmas "lösning" blir i stället oppositionsledaren den ende som straffas.
Till det kommer den genomskinliga spekulationen från Kutjma och maktapparaten om att en utdragen valprocedur dels ger större möjligheter till nya manipulationer, dels, möjligen, skulle kunna bidra till att trötta ut det folkliga motståndet mot maktens män.
Alldeles säker på att den strategin kommer att misslyckas skall man nog inte vara. I går vägrade sålunda Janukovitj att godta att parlamentet avskedat honom. Och det är under alla omständigheter den sittande presidenten som skall utse premiärminister för den interimsregering som nu rimligen skall träda till. Det finns uppenbara möjligheter för Kutjma att manipulera och dra ut på tiden.
Ändå är det svårt att se hur den nuvarande regimen i längden skall kunna stå emot det exempellösa folkliga tryck som den är utsatt för utan att demoraliseras.
Även om regimen, i värsta fall med hjälp av våld, skulle lyckas klamra sig kvar en tid till blir det allt tydligare att det ukrainska folkets frihetslängtan i längden inte går att kväva.