Utmanaren är på offensiven i valkampanjen inför det slutliga avgörandet av det ukrainska presidentvalet annandag jul. Det är slutsatsen av den tv-debatt, den första i sitt slag i Ukraina, som ägde rum på måndagskvällen. Oppositionsledaren Viktor Jusjtjenko gick på offensiven och betonade att det är ett demokratiskt mandat han söker. "Folket vill inte längre leva under en kriminell maktapparat och i en skuggekonomi". Han argumenterade för yttrandefrihet och ett oberoende rättsväsen.
Viktor Janukovytj beskrivs av bedömare som redan märkt av det kommande nederlaget. Han försökte distansera sig från den föregående regimen och talade i motsats till Jusjtjenko ryska. Han argumenterade för att de bägge kandidaterna gemensamt skall "pensionera den gamla regimen" och försökte framstå som en outsider trots sitt komprometterade förflutna.
Det är givetvis genomskinligt, men hans framträdande utgör samtidigt en påminnelse om det högst reella problem som Jusjtjenko, om han som alla tror segrar, kommer att stå inför. Ukraina är ett starkt polariserat land, eller kanske rent av två länder med gemensamma yttre gränser men mycket stora inre olikheter. Den västra delen av landet, Jusjtjenkos kärnområde, är orienterad västerut. Den utmärks av demokratiska strävanden, ukrainsk nationalkänsla och dominans för det ukrainska språket. Den östra och södra delen av landet, där Janukovytj dominerar, är vänd mot Ryssland. En stor del av befolkningen är av ryskt ursprung och det ryska språket dominerar. Något starkare engagemang för demokrati låter sig inte iakttas.
Det är lätt att måla upp skräckscenarier om vad som kan hända efter en valseger för Jusjtjenko. Och många av dem vilar på en realistisk grund. Om de hittillsvarande makthavarna i sin desperation skulle gripa till våld vore det på sitt sätt högst logiskt. För dagen tycks den ryska ledningen närmast vara chockad över händelseutvecklingen i Ukraina. Men förr eller senare kommer den med hjälp av de ekonomiska och politiska medel den har att försöka återvinna sin dominans.
Vad som ändå talar emot en sådan utveckling är det nationella och demokratiska uppvaknande som det ukrainska folket genomgått under de senaste månaderna. Det är en faktor som inte tidigare funnits i tillnärmelsevis lika hög grad - och som gör att maktbalansen i varje fall långsiktigt väger över för demokratins och frihetens krafter. Det hindrar inte att Ukraina för lång tid kommer att behöva både vår solidaritet och vårt stöd.