Ulvskog och EU
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Göran Persson var först tveksam, blev så småningom alltmer positiv och älskade EU när han var unionens ordförande första halvåret 2001. Men han var helt upptagen av Bryssel. Partiet hemma fick väl tycka vad man ville.
Men efter två valnederlag i EU-sammanhang har Göran Perssons entusiasm svalnat, för att inte säga helt försvunnit. Någon diskussion i partiet med anledning av valförlusterna vill han inte delta i. Det skulle göra den djupa interna splittringen alltför uppenbar.
Utnämningen av Marita Ulvskog till partisekreterare var tänkt som ett taktiskt genidrag. Nu skulle nejsägarna i partiet få en av de sina i partitoppen! Dessutom säger Marita Ulvskog nej till folkomröstning om EU:s författning. Där fick Sören Wibe!
Men hur smart är det att sätta en EU-fientlig person på den centrala post som partisekreteraren ändå är? Göran Persson vill förstås inte ha en tung politiker där, en sådan skulle ju kunna hota hans egen position. Men bara det faktum att en socialdemokratisk partisekreterare ofta framträder i massmedierna innebär att hon får politiskt inflytande.
Marita Ulvskog röstade nej till svenskt medlemskap. Hon är inte bara kritisk, hon är negativ. Även om hon inte kommer att kräva att Sverige ska lämna EU — här gäller folkomröstningen från 1994 — så ser hon EU som en negativ faktor för Sverige. Det kommer att prägla hennes framträdanden.
Vilken EU-politik står socialdemokratin, regeringen och Sverige numera för? Ska Marita Ulvskog få ett avgörande inflytande för att försöka ena det djupt splittrade socialdemokratiska partiet? Betyder det att Sverige ska ligga lågt i EU och avstå från att påverka eller ska man rent av sabotera verksamheten genom att ofta rösta nej?
Vad säger då alla de socialdemokrater som stödde den gamla partilinjen och som vill att Sverige ska delta aktivt och skaffa sig inflytande?
Ännu finns inga besked. Göran Persson tiger, partiet slickar sina sår och Marita Ulvskog har ännu inte aviserat sina planer. Hur analyserar partiet valnederlagen? Hur ska nejsägarna i partiet hanteras? Med toppjobb eller munkavle, eller kanske både och?
Om Göran Persson är så rädd för nejfalangen i sitt parti och kanske ännu mer rädd för Junilistan så finns det faktiskt en möjlig lösning. EU-kommissionären Margot Wallström (s) säger att alla partier har skyldighet att föra in EU i
sin allmänna politik och att driva EU-frågor precis som andra politiska frågor. Det har hon rätt i och det gäller alldeles särskilt socialdemokratin.
Nu måste partiet bestämma sig. Ett parti kan i längden inte vara både för och emot EU. Det problemet löser man inte genom att utse en EU-negativ partisekreterare.