I omedelbar anslutning till partisekreterare Lars Stiernqvists avgång spekulerades det om efterträdaren skulle bli Göran Perssons högra hand Pär Nuder. I stället blir det nu hans vänstra stöttepelare, kulturminister Marita Ulvskog som får jobbet att sy ihop de sår som har rivits upp i det socialdemokratiska partiet under de två senaste valrörelserna: eurokampanjen och EU-parlamentsvalet.
Med denna utnämning visar Göran Persson åter-igen vilken skicklig politisk taktiker han är. Officiellt heter det att Marita Ulvskog får jobbet för att hon är kvinna och en god kommunikatör. Betydligt viktigare för Persson är att hon tillhör partiets vänsterflygel samt - än mer avgörande - att hon tillhör den EU-negativa falangen inom partiet.
Med Ulvskog vid partirodret får det EU-kritiska nätverk som riksdagsledamoten Sören Wibe har bildat betydligt svårare att hävda att partitoppen inte tar gräsrötternas EU-motstånd på allvar. Sannolikt får även den före detta socialdemokraten, numera junilistans banerförare, Nils Lundgren det betydligt svårare att locka missnöjda socialdemokrater till ett eventuellt septemberparti.
Att LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin har bistått Göran Persson i rekryteringsprocessen vittnar om att även den s k facklig-politiska samverkan stärks med Ulvskog på partisekreterarposten.
Att Persson ser det som så angeläget att blidka partiets vänsterflygel öppnar dock för oppositionen inför det kommande riksdagsvalet. Göran Persson må beskriva Ulvskog som en god kommunikatör, men det är en sanning med modifikation. Gammaldags socialdemokratisk vänsterretorik må gå hem hos vissa väljare, men knappast hos dem som kan tänka sig att gå över blockgränsen.
Samtidigt innebär Ulvskogs avgång från ministerposten att Persson stärker greppet över regeringen. Med några få undantag finns det nästan inga statsråd som har egen förankring i det socialdemokratiska partiet - de flesta är helt beroende av statsministern.