@3a Text:Det är visserligen sant att ingen förväntar sig att valen i Ukraina ska präg-las av fusk. En del lokala oegentligheter kommer säkert att inträffa. Men valrörelsen bedrivs öppet och utan rädsla i medierna och på valmöten av alla slag. Tanken att president Viktor Jusjtjenko skulle styra röstsammanräkningen eller hota oppositionella med dödsstraff är absurd.
Men det viktigaste skälet till att så litet skrivits om Ukraina de senaste månaderna är snarare den utbredda besvikelsen efter revolutionen. Kampen inspirerar inte längre, EU:s ledare har inte velat bry sig och de demokratiska politiker som tog över vid förra årsskiftet har gjort en rad självmål — även om det också är sant att deras uppgift var oerhört svår. I dag har "de orangefärgade" splittrats och den man, Viktor Janukovytj, som var den gamla regimens presidentkandidat 2004 har samlat politiska poäng.
Ukrainas frigörelse från Sovjetunionen var annorlunda än de baltiska ländernas. Motsvarigheten till de baltiska folkfronterna var svag. Den nationella identiteten var osäker — i västra Ukraina ser man sig som centraleuropéer medan majoriteten i landets östra delar vänder blickarna mot Ryssland. När Sovjetunionen upplöstes kom både den politiska och den ekonomiska makten i händerna på gamla partifunktionärer utan större intresse för reformpolitik. Först med revolutionen för ett drygt år sedan uppstod en genuin folkrörelse för demokrati.
Men de nya politiker som tog över vid förra årsskiftet kom i huvudsak ur de konkurrerande klaner och elitgrupper som redan tidigare deltagit i landets styrelse. Den minst belastade av dessa var givetvis Viktor Jusjtjenko, som den gamla regimen tidigt identifierade som ett hot och följaktligen försökte mörda. Den nya premiärministern, Julia Tymosjenko, tillhörde från början kretsen kring den avgående presidenten Leonid Kutjma innan hon 2001 anklagades för korruption och vände sig mot regimen.
Jusjtjenko och Tymosjenko gick in i sina nya roller med delvis motsatta ambitioner. Tymosjenko ville genomdriva en fullständig upprensning i de gamla maktstrukturerna och vann åtskillig popularitet på att göra utspel som andra uppfattade som populistiska. Jusjtjenko ville gå försiktigare fram, i förhoppningen att kunna vinna över personer som stött den gamla regimen och förankra det nya styret också i de östra delarna av landet, där stödet för Janukovytj
varit massivt.
Budskapen blev motstridiga, Tymosjenko ville inte finna sig i att Jusjtjenkos nära allierade Petro Porosjenko blev ett slags "övervakare" av hennes regering och korruptionsanklagelser började åter flyga genom luften. De väntade nya utländska
investeringarna i Ukrainas industri uteblev och tillväxten sjönk dramatiskt. I höstas avskedades Tymosjenko som premiärminister, men för att få majoritet för en ny, Jurij Jechanurov, var Jusjtjenko tvungen att underhandla med den besegrade Janukovytj.
Lagom till ettårsdagen av revolutionen påminde Ryssland om sitt ekonomiska inflytande genom att plötsligt höja priset på naturgas. Krisen slutade med ett avtal som hårt kritiserats av den avsatta Tymosjenko och åter föranlett demonstrationer på Självständighetstorget i Kiev. Skillnaden mot förr är att nu försöker ingen slå ned demonstrationerna.
Inför valet i dag antas allmänt Janukovytjs parti, Regionpartiet, bli störst med kanske 30 procent av rösterna. Jusjtjenkos parti Vårt Ukraina får kanske 20 procent medan Tymosjenkos parti, Fäderneslandet, kanske når upp till 15. Ytterligare några partier som kan associeras med den orangefärgade revolutionen finns med i bilden.
Eftersom Janukovytj antas ha svårt att hitta allierade så skulle slutsatsen bli att också den nya regeringen kommer att ha sin bas bland dem som stödde eller åtminstone anslöt sig till revolutionen.
Men om inte Jusjtjenkos och Tymosjenkos partier inser att de måste samarbeta blir det troligen oundvikligt att Janukovytj får en politisk nyckelroll eller till och med blir premiärminister. Kommer de aktivister som bar upp revolutionen att acceptera en sådan utveckling? Vilka följder skulle en regering ledd av Janukovytj få för närmandet till WTO, EU och Nato och — viktigast av allt — för demokratin?
Trots allt som gått fel är skillnaden mot förr ändå dramatisk. Valet genomförs i frihet, massmedierna fruktar inte längre censur och hotelser, rättssystemet har fått en självständig roll, öppenheten i landet styrelse är större. Som man kunde vänta har Viktor Janukovytj gratulerat Lukasjenko till valsegern i Vitryssland. Men försöker han vrida klockan tillbaka i Ukraina får han en svår uppgift.
Håkan Holmberg | Politisk chefredaktör