Underskotten i Uppsala kommuns budget har de senaste åren varit som det självspelande pianot. Det bara rullar på, omöjligt att stoppa. Kommunledningar har kommit och gått och de flesta har bedyrat att kommunen måste hålla budgeten.
Riktigt ända fram, till dem som står på verklighetens golv och bestämmer om fiskpinnarna skall halveras eller hur många ärter som ingår i portionen, har dock budskapet om budgetdisciplin inte nått. När det har befunnits nödvändigt har nämnder och förvaltningar betalat ut. Så försämrades ekonomin mer och mer och två minuter i tolv i december förra året såg sig den nuvarande rödgröna kommunledningen tvingad att höja skatten med 50 öre. Det såg inte precis ljust ut för Uppsalas kommunala ekonomi.
Men nu tyder tecken på att något har hänt. Även om det finns många osäkra påverkansfaktorer inom och utanför kommunen kan Uppsalas ekonomi vara på väg uppåt. Även om bara drygt fyra månader har gått av året ser det ändå ut som om underskotten kan vara på väg att minska.
Men - denna metamorfos har skett till priset av en försämrad kommunal service och minskning av personalen. Inom socialtjänsten har handläggningstiderna förlängts, i äldreomsorgen har 230 tjänster dragits eller skall dras in. Gatuunderhållet blir sämre och i förskolan har avgifterna höjts och personalens så kallade pedagogiska luncher har dragits in.
Någon återvändo finns dock inte. Det går inte att återgå till en situation då de enskilda nämnderna eller förvaltningarna, inte kommunfullmäktige, i praktiken bestämde hur deras budget skulle se ut genom att överskrida den givna ramen. Uppsala kommun kanske äntligen håller på att lära sig att hålla i utgifterna och att rätta munnen efter matsäcken.
I bästa fall har alltså en attitydförändring skett och för Uppsalaborna är detta viktigt. De kommer att få veta hur mycket - eller litet - som finns att fördela av de gemensamma resurserna.
Uppsala har inte bättre resurser än att eleverna i Gränbyskolan får vara utan kemilaborationer. Det finns inte pengar till skötsel av baden och rörelsehindrade får samåka i högre grad än hittills. Det betyder att kommunledningen nu får göra det som den nuvarande och andra kommunledningar försummat under årens lopp, att se till att alla reformer är finansierade fullt ut. Vill man åstadkomma att Gränbyåttorna skall få kemilaborationer måste det finnas pengar till detta. Och den som försöker höja ambitionsnivån måste också avkrävas besked om hur detta skall finansieras.
Vägen till en ekonomi i balans är dock lång. Det vore för väl om första steget nu tagits.