Uppsala är år efter år en av de svenska städer som expanderar snabbast. Även om begreppet ”storstad” egentligen är missvisande så är det obestridligt att folkmängden ökar snabbt och närmar sig Malmös.
Expansionen innebär att trycket på bostadsmarknaden kommer att vara mycket högt under lång tid framöver – men också att behovet av en genomtänkt övergripande stadsplanering blir ännu större än tidigare.
Markförvärvet vid Ulleråker i veckan skapar förutsättningar för ett av de större bostadsprojekten i landet. Den nya stadsdel som ska börja byggas 2016 kan få en folkmängd motsvarande dagens Knivsta. Ingen kan säga annat än att bostäderna behövs. Och det finns goda skäl för att bygga i ett område som redan delvis har stadskaraktär, framför att sprida ut ny bebyggelse på slätten.
Samtidigt ökar kraven på tidsenliga förbindelser mellan stadens västra och östra delar. För en dryg vecka sedan gick samrådstiden ut för den omdiskuterade nya broförbindelsen över Fyrisån vid Ultuna.
Någon form av ny förbindelse är säkerligen nödvändig. Men risken är stor att kommunens ledande politiker väljer den enklaste utvägen, alltså att fortsätta planera med samma förutsättningar som under 1900-talet. Då får vi förmodligen en ny bilbro rakt över det tilltänkta naturreservatet och världsarvsområdet Årike Fyris.
Det är en utveckling som bör undvikas. Nittonhundratalets förutsättningar för stadsbyggnad kommer inte att gälla i evighet. Den starka stadstillväxten nödvändiggör en utveckling av kollektivtrafiken, om inte annat så av det uppenbara skälet att staden inte har plats för all den bilism som med oförändrade planeringsprinciper skulle kunna alstras av 350 000 invånare plus tusentals pendlare.
På samma sätt nödvändiggör stadens tillväxt att gröna områden avsätts respektive bevaras i en utsträckning som gör att de verkligen blir meningsfulla för rekreation och som ”gröna lungor”. Det kräver både yta och en rimlig frihet från störningar utifrån. Vill man vara storstad så måste man ta konsekvenserna inte bara i form av utrymme för fler trafikleder utan också i andra avseenden. Och när intressen av olika slag kolliderar så måste man erkänna konflikten och göra genomtänkta prioriteringar.
Uppsala kommuns förre naturvårdschef Anders Lindgren har på UNT-debatt (3/1) pekat på den vindbro som redan finns som en möjlig utgångspunkt för en förbindelse som reserveras för cykel- och kollektivtrafik. Den kan kompletteras med en utbyggnad av Kungsängsleden och en ny bro vid Flottsund. Det är en av flera möjligheter att prioritera naturskyddsintressena i Åriket och ändå avsevärt förbättra förbindelserna mellan de östra och västra stadsdelarna.
Låt storsatsningen vid Ulleråker bli startpunkten för en genomtänkt övergripande stadsplanering också i övrigt.