Uppenbar enighet om klimatmålen i kommunen
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Det finns kanske de som småler åt detta konstaterande. Vad kan en med globala mått mätt liten stad strax under polcirkeln göra åt klotets stigande temperatur?
Svaret är: faktiskt en hel del. Uppsala är med sin folkmängd, nära 200 000 personer, en ganska typisk stad på klotet.
Det finns många många städer av Uppsalas storlek i världen. Och ingen av dessa städer kan rycka på axlarna och säga att klimatproblemen inte är deras problem.
Ska de värsta scenarierna för utvecklingen undvikas måste alla dra sitt strå till stacken och hjälpa till att sänka utsläppen av växthusgaser.
Uppsala har ju dessutom fördelen att ligga i en nation som är aktiv medlem i en större organisation, EU, som också insett det nödvändiga i att hejda uppvärmningen.
Det Uppsala kommun nu tänker göra är att försöka överträffa EU:s mål att sänka koldioxidutsläppen till 2020 med 20 procent, räknat från 1990, och höja målet till 30 procent, det mål Sverige utan framgång försökte genomdriva i EU.
Åtgärderna som ska leda fram till målet är många. Spårtrafik (det är nog första gången som en satsning på spårtrafiken så här enigt och kraftfullt framförs i en politisk agenda!) är ett bärande element i programmet men också forskningsuppdrag till kommunens båda universitet, riktlinjer för miljövänliga transporter inom kommunens organisation, en organisation som får i uppdrag att driva klimatfrågorna i kommunen bland mycket annat.
Dessutom talar allt för att klimatarbetet kommer att kunna drivas i total politisk enighet eftersom den förra majoriteten också verkade i denna riktning. Fnysandet i veckan från oppositionen om att programmet bara är ?en kopia? av det som socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet velat göra behöver man inte ta så hårt.
Oppositionen borde i stället glädjas över att den nuvarande kommunledningen fortsätter i samma spår.
Dock finns det några svaga punkter i det nu presenterade programmet. Det gäller trafiken i Uppsalas centrala delar där de fyra allianspartierna vill underlätta framkomligheten för biltrafiken. Avstängningar och omotiverade trafikregleringar ska tas bort så att bilarna slipper ta omvägar för att nå sina mål.
Men har de fyra partierna inte förstått att hindren för framkomlighet i stadskärnan har en avsikt, inte att egentligen trakassera bilisten utan att göra det så besvärligt att ta sig fram att vederbörande hellre ställer bilen och tar cykeln eller bussen?
Hindren är till för att skapa ett omvandlingstryck så att kraven på ökad kollektivtrafik växer sig starkare. Här finns ett problem, det medges, men med en bättre kollektivtrafik minskar behovet att ta bilen eftersom bussen - eller ännu hellre spårvagnen - är ett lika gott alternativ för individen och ett avgörande betydelsefullt val för klimatet.