JAN-OLOV JOHANSSON: Uppsala borde ha ett vetenskapens hus

Hösten rensar verkligheten och låter oss se skogen för alla löv. Så står det till exempel nu klart att jag, tyvärr, fick rätt när jag i min förra krönika skrev att lågkonjunkturen hotade den utlovade satsningen på forskning. Vallöftet om en procent av BNP till forskning blåste bort i börsstormen. Rege-ringen väljer att satsa ungefär hälften av vad som hade behövts för att nå målet. Sverige kommer även framledes att satsa mera skattepengar på bistånd än på den egna forskningen.
Den globala ekonomin, som i praktiken domineras av några få länder, beter sig just nu som en jumbojet i turbulens, styrd av tio olika piloter, utan inbördes samordning.
Alla rycker de desperat i var sin styrspak - för att kompensera de andras korrigeringar - och resultatet blir kaotiskt. Det är svårt att veta vad som verkligen är turbulens och vad som är självsvängningar av den typen som fick JAS planet att störta över Stockholm.
- Om du visste, min son, med hur lite vishet världen styrs som den gamla makthavaren Axel Oxenstjerna lär ha sagt. Vi längtar alla efter den ekonom som kan förklara, och till och med förutse, dessa nervösa skakningar i det ekonomiska nervsystemet. Hon, eller han, vore verkligen värd Riksbankens pris till Alfred Nobels minne som delas ut inom kort. Några riktiga svenska Nobelpris lär det för övrigt inte bli den här gången heller. Med tanke på den bantade forskningsproppen, och hur lite man satsar på den akademiska grundutbildningen i den, så ser framtiden novembergrå ut även här.

För att göra vetenskapliga genombrott och kanske få Nobelpriset behövs begåvning, tur och mycket arbete. Om ett land vill ståta med en Pristagare då och då måste det satsa mycket. På köpet får det lilla landet kanske bättre förmåga att ta sig igenom konjunktursvängningar, vem vet?
Kanske finns det en sådan unik begåvning bland alla de barn som besökte Forskningens fredag, runt om i landet förra veckan? I Uppsala hade man bland annat rest några tält på Stora Torget för att locka intresserade. Utmärkt, men visst känns det lite fattigt att vetenskapen i landets äldsta universitetsstad fortfarande skall behöva tälta?
Jag har sagt det förr, men jag tjatar gärna på den punkten. Bygg ett Vetenskapens Hus i Uppsala! Gör det nu! Ge alla Uppsalabor och alla besökare till staden en ny träffpunkt där de kan få uppleva vad den här staden egentligen är känd för - kunskapen. Nu har vi, efter sju utredningar och åtta protester, lyckats få till ett Musikens Hus. Nu är det dags att bygga ett populärvetenskapligt centrum där stadens alla medborgare får träffa livs levande forskare och där akademikerna får träna på att förklara vad de har för sig.
Donationer mottages tacksamt. Men någon måste också ta det första mentala spadtaget.
Vem vill tända ett upplysningens ljus i höstmörkret?