Uppsala växer och växer och växer ...
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
2007 har Uppsalas infrastruktur utökats med ett konsert- och kongresshus och i år har kommunen och de båda universiteten, särskilt det äldsta och mest ärevördiga Uppsala universitet, kunnat förenas på jämspelta villkor och fira en av stadens stora, Carl von Linné.
Högkonjunkturen har sannerligen inte bara rört den traditionella marknaden utan också Uppsalas identitet och självkänsla.
Det har lett till att attraktionskraften stärkts vilket i sin tur betyder att fler företag vill flytta hit - och med det också fler invånare. Befolkningen i kommunen växer och det dröjer inte länge förrän vi slår i 200 000-taket. Och om några decennier beräknas vi befolkningsmässigt nafsa Malmö i hälarna.
Allt det här sätter kommunen på svåra prov. Det måste finnas materiell infrastruktur som utöver bostäder, vägar, vatten, avlopp, kollektivtrafik också omfattar pedagogisk sådan, i form av förskolor och skolor, och som ovan sagts kulturell. Men mest fokus ligger just nu på bostadsbyggandet. Det tycks som om det byggs över allt i staden. Varje liten plätt bebyggs, nya områden som inte alltid fanns med i Översiktsplanen från 2002, får bostäder, det byggs på vindsplan och bakgårdar. Det tycks inte finnas någon ände.
Hur planerat är då bostadsbyggandet? Ibland kan utbyggnaden te sig något planlös, som om någon helt plötsligt kommer på att den där lilla bortglömda ytan går att sätta hus på. Eller värre: att attraktiva grönområden bebyggs så att konflikter tornar upp sig i horisonten. Det kan stundom te sig som om alla hämningar släpper och att inte minst kommunen tacksamt säger ja till varje husbygge.
Visst kan man fråga sig om denna expansiva utbyggnad är riktigt sund. Risken finns att Uppsala förbygger sig, att staden mister sin trevnad och att mer och mer mark, lämplig för odling eller rekreation försvinner.
Men å andra sidan är det troligen klokt att inom rimliga gränser ta tillvara de möjligheter som tillväxten ger. Uppsala har ett nationellt ansvar som dynamiskt centrum att förvalta sin position väl.
Och vid närmare eftertanke så är kanske det lite vildsinta byggandet i alla fall bättre än det vi hade fått om det saligen avsomnade Nysalaprojektet hade blivit verklighet. Naturreservatet Lunsen skulle omvandlas till en jättesatellitstad med 60 000 - 70 000 invånare, byggt i bästa miljonprogramstil.
Det betyder dock inte att man kan släppa all planering. Kommunen måste få rimliga kostnader för vatten, el och avlopp så utbredningen måste ske under uppsikt - och staden får inte bli en stenöken. Även om det är spännande med nya inslag i stadsbilden måste staden få behålla sin karaktär som vuxit fram under seklernas gång.