Det är inte svårt att förstå upprördheten. Bilen är ett utmärkt fortskaffningsmedel, förhållandevis billigt och oslagbart i bekvämlighet. Bilen går när man själv bestämmer och inte enligt någon tidtabell och den erbjuder en smula privatliv i en tillvaro som annars präglas av kollektivet.
Men bilen kräver plats, både när den rullar och när den står parkerad. Skulle man placera alla passagerare i en fullsatt buss en och en i en bil fylls gator och vägar snabbt. Luften fylls av avgaser och partiklar och även stadsmiljön
påverkas, såväl i byggnader som på grönytor. Ju större en stad är desto hårdare blir trycket om man bygger kommunikationerna i första hand på privatbilism.
I Uppsala har kommunikationsmönstren gått i vågor. Under 1980-talet bodde jag i Bälinge och pendlade till stan. För det mesta åkte jag buss — precis som de flesta andra Bälingebor. Det var billigt och bussen gick ofta. Sedan ändrades mönstret. Kommunen minskade subventionerna till kollektivtrafiken och det blev dyrare att åka buss — men också sämre.
Självfallet valde Bälingebor och andra pendlare att i stället ta bilen till jobbet. Att stå i januariblåsten på Uppsalaslätten och vänta på en buss som aldrig kom var ingen höjdare. Det var både säkrare och mer bekvämt att ta bilen.
I dag har bilen klart vunnit över bussen på de sträckor där kollektivtrafiken borde ha vunnit. Privatbilen kan sägas ha blivit det kollektiva färdmedlet i stället för bussen.
Det har fått konsekvenser med så dålig luft i innerstaden att regeringen tillhållit kommunen att göra något åt det. Och för ett framtida Uppsala med en kvarts miljon invånare och priser på drivmedel som slår i det privatekonomiska taket krävs andra lösningar än det som hittills dominerat i Uppsala.
Det betyder att resvanor måste brytas och förändras. Den som bor i exempelvis Vänge eller Storvreta kan inte räkna med att i framtiden kunna ta bilen in till stadskärnan i varje läge. Stadskärnan kommer att utarmas, säger då många. Nej, inte nödvändigtvis, men framtiden kräver en helt annan offensiv kollektivtrafik. Det kommer att krävas ett färdmedel som är attraktivt och bekvämt och som har hög turtäthet, allt i kombination med externa parkeringsplatser där boende på Uppsalas landsbygd kan parkera innan kollektivtrafiken tar över.
I dagens Uppsala har detta inte gått att organisera, inte minst på grund av de politiska hindren, men för framtiden är det nödvändigt. För morgondagens Uppsala krävs helt enkelt ett nytt trafiktänkande.
Kersti Kollberg
fristående kolumnist
fristående kolumnist