Om förslaget verkligen genomförs är en annan sak. Kommunledningspartierna har ju lovat att inte höja biljettpriserna under pågående mandatperiod och det är väl tveksamt om det går att få majoritet för ett ökat aktieägartillskott, alltså skattemedel, till kollektivtrafiken. Läget verkar med förlov sagt ganska låst.
Situationen är dessvärre alltför typisk för Uppsalas trafikpolitik. Var finns visionerna, var finns förståelsen för att Uppsalatrafiken kräver lösningar som skiljer sig från de senaste decenniernas kraftlösa politik på området? Ingenstans, verkar det.
Men kanske ska trafiktjänstemännens förslag ses som ett skrämskott och ett bud till de ansvariga kommunpolitikerna att förstå att läget är ohållbart.
Att höja taxorna som föreslås innebär i teorin ett tillskott av medel men i praktiken ytterligre en spik i kollektivtrafikkistan. Ty tvingas Uppsalaborna betala 30 kronor för en enkelresa in till stan och utan att vara säkra
på att komma fram i tid är det lättare att välja bilen — varpå intäkterna minskar, liksom resandeunderlaget.
Den andra tanken, att minska trafiken, anses inte som realistisk — och i varje fall skulle den leda till minskat resande.
Dessa två nedskärningsidéer går i själva verket stick i stäv mot de moderna krav på framkomlighet som kan resas i en levande stad. Skulle de genomföras kommer det att bli ännu svårare att vänja Uppsalaborna vid att åka kollektivt än vad det redan är.
Mer pengar för att lösa Uppsalas framkomlighetsproblem är helt enkelt nödvändigt. Det gäller nämligen att lära Uppsalaborna att återigen välja kollektivtrafik framför den egna bilen. Det kan bara ske om det finns ett system för gemensamma transporter som är attraktivt och driftssäkert. Det ska vara lika naturligt för makthavaren som tar Stockholmståget till regeringskvarteren som för undersköterskan på Akademiska att åka kollektivt.
Men då måste bussen gå i tid, gå relativt ofta och inte kosta extremt mycket.
Tulipanaros?
Nej, snarare det enda möjliga.
Som alla andra intelligenta storstäder borde väl också Uppsala inse att det behövs bättre kollektivtrafik än dagens.
Spårbunden trafik har ju diskuterats en hel del på senare tid och det är något som man satsar mer och mer på, såväl i Sverige som på kontinenten.
Än så länge viftar de flesta politiskt ansvariga med kalla handen — men då blir de också skyldiga ett svar på frågan om hur en kvarts miljon Uppsalabors transporter ska lösas.
Det finns bättre svar än dagens på den frågan.
Kersti Kollberg
Ledarskribent
Ledarskribent