Uppsalakrönika: När kommer den nya trafikfilosofin?
Kära miljöpartiet i Uppsala! Tack för lappen jag fick i min hand härom morgonen av partiets kommunalråd Niclas Malmberg.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Visst är det, som ert parti skriver, så att Uppsala visserligen är en cykelstad men att det fortfarande finns livsfarliga korsningar, cykelvägar som tvärt tar slut, dåligt belysta banor — för att inte tala om den stora avsaknaden av cykelbanor där de skulle behövas.
Jag cyklar varje halkfri dag fram och åter till jobbet, cirka tolv km per dag, och trots att jag valt en väg som så mycket som möjligt går på cykelbana är jag minst en gång per färdriktning med om en händelse som jag upplever som farlig.
Några gånger har jag varit med om direkt livsfarliga incidenter som inte kan ha berott på mig. Generellt sett handlar det om att de olika trafikslagen trängs på alltför liten yta. På många håll finns det fortfarande kombinerad gång- och cykelväg där en sliten vit linje delar vägen. Denna linje respekteras sällan, cyklister kan vingla till och gångtrafikanter glömmer kanske bort linjen och promenerar där det finns plats.
En del av dessa gång- och cykelvägar håller på att förbättras, men ett tips: separera gång- och cykelbanorna!
Än viktigare är förstås att separera cyklisterna från motortrafiken. Alltför ofta händer det att en cykelbana helt plötsligt korsas av bilväg, t ex vid korsningen Östra Ågatan-Bangårdsgatan.Visst ska bilarna stanna innan
de svänger till vänster men det är nog inte bara jag som alltid är orolig för att någon bilförare ska nonchalera väjningsplikten.
Detsamma gäller om man tvingas cykla på en gata eller väg utan särskild cykelbana. Jag hoppas verkligen att omdaningen av innerstadens gatunät betyder att behovet av särskilda cykelbanor tillgodoses. Det känns minst sagt oskyddat att
hamna bakom en avgasosande buss och samtidigt ha en massa bilar bakom sig.
Men kära miljöparti, ni som ju också ingår i kommunens majoritetsstyre, det behövs en genomgripande förändring av Uppsalas hela trafikfilosofi. De flesta av oss cyklister är ju också fotgängare och bilförare men fortfarande är det bara bilen som står i centrum för trafikpolitiken. Det är bilen som till varje pris alltid måste ha förkörsrätt. Det är bilen som alltid kan räkna med stora kostnadskrävande anläggningar — som exempelvis den planerade vägtunneln under Stadsskogen.
I stället borde kraften läggas på att leda bort större delen av biltrafiken från stadskärnan och i stället uppmuntra till kollektiva transporter. Detta kräver dock ett helt nytt tänkande och en insikt om att det inte är gratis att locka tillbaka resenärerna till kollektivtrafiken.
Men det är bråttom! Sex års byggande av det nya Resecentrum kommer att visa att bilen står sig slätt i det förväntade trafikkaoset.