Rapporten presenterades på onsdagen och särskilt inbjudna var kommunstyrelsens ledamöter. Moderata samlingspartiet var särskilt väl representerat men där fanns också företrädare för folkpartiet och kristdemokraterna. Övriga partier var inte företrädda.
Intresset för föreningens presentation av materialet speglar inte nödvändigtvis intresset för skattesänkning — även om det delvis råkar sammanfalla.
Majoritetspartierna har inte gjort sig kända som några skattesänkningsivrare.
Går det då att sänka skatten i Uppsala — en skatt som i dag uppgår till totalt 31:90 och som, det brukar skattesänkningsivrarna framhålla, ligger över de flesta kommunalskatter i Uppsala-Stockholmsregionen.
Nej, inte just nu, svarar t ex socialdemokraterna.
Nja, kanske lite grann, säger de mer modesta.
Ja, absolut, anser framför allt moderata samlingspartiet och deras särskilda pådrivare i skattefrågan, partiets ungdomar.
Men går det verkligen att sänka skatten så mycket som Skattebetalarna hävdar? Det beror förstås på. Framför allt beror det på vilken verksamhet man vill att skattebetalarna gemensamt ska stå för.
Skattebetalarnas förening har en rad poänger i sin rapport. En är att det förekommer alldeles för sällan att kommunerna jämför sina kostnader med varandra. Gräver man i kommunstatistik får man lätt fram skillnaderna. Den ena kommunen kanske satsar dubbelt så mycket som en annan jämförbar på exempelvis skolmaten. Äldreomsorgen klarar en kommun till avsevärt lägre kostnad än en annan, grundskolan likaså.
Jämförelserna tvingar kommunerna att mera noggrant tänka igenom om de eventuella högre kostnaderna är motiverade eller ej, och att i bästa fall lägga fram dessa motiveringar för medborgarna.
Rapporten ifrågasätter också den många gånger slentrianmässiga acceptansen av utformningen av en viss verksamhet. Ofta är kommunala åtaganden uppbyggda enligt gammal tradition — och aldrig egentligen ifrågasatta.
@3b Text ojämn höger:Kommunerna gör sällan några riktigt djuplodande försök att fastställa vilka deras egentliga uppgifter är. Rapporten ger också många idéer om vad som skulle kunna tas bort eller finansieras på annat sätt. Det finns inte konkreta förslag på hur man t ex minskar personalkostnaderna — men väl vilka åtaganden kommunen skulle kunna sätta under luppen.
Det är här som rapporten blir riktigt intressant eftersom det handlar om politikens innersta kärna — och kanske hjärta.
Fritids- och kultursektorn går det att skära i eller överlåta åt medborgarna själva att finansiera, menar Skattebetalarna. (Märk väl att självfinansieringen sker efter det att skatten sänkts.)
Måste exempelvis den kommunala musikskolan vara så skattesubventionerad som den är? Eller måste kommunen ge stöd till bad och föreningsverksamhet?
Ja, det är frågan. En del skulle förstås hävda att musikundervisning på fritiden är något som familjerna själva får prioritera in i familjebudgeten, jämsides med chipskonsumtion, biobesök och semestrar.
Ett annat sätt att se på saken är dock att den kommunala musikskolan är en viktig del i den kulturella infrastrukturen och att den därför även i framtiden bör vara subventionerad.
Att jämföra kommunernas kostnader för utbildningen är tacksamt. Uppsala ligger högre än jämförbara storstadskommuner när det gäller grundskola och gymnasieskola men är mästare på att effektivisera förskolan.
Varför förskolan är billig i Uppsala vet man: lönerna ligger lägre än exempelvis närbelägna Stockholms, lokalerna har lägre kvalitet än jämförbara kommuners, personaltätheten är låg — och förändringsbenägenheten hos personalen är hög.
Varför kostnaderna för de andra stadierna är högre är okänt, men kanske en kommun som Uppsala satsar extra på goda löner till lärarkåren, vilket driver upp kostnaderna.
Kommunalskatten är till sin konstruktion procentuell och inte progressiv. Det betyder att den tar en större del av låginkomsttagarnas lön och spelar därför stor roll i familjeekonomin. Det är därför viktigt att kommunerna hushållar väl med de gemensamma pengarna.
Samtidigt bör Uppsala också i högre grad än hittills skärskåda sina kostnader och klart och tydligt motivera varför kostnaderna är högre här för vissa verksamheter än i andra kommuner.
Kersti Kollberg
Ledarskribent
Ledarskribent