Uppsalakrönika: Stadsskogen blir ett ihåligt naturreservat
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Partierna i kommunfullmäktige är eniga om att Stadsskogen behövs som den unika gröna lungan, mitt i bebyggelsen, och för att den biologiska mångfalden och skogens natur- och kulturmiljöer ska bevaras för framtiden. Uppsalabornas behov av naturmiljö för rekreation tillmäts också stor betydelse i beslutsunderlaget.
Men sedan upphör enigheten. Tre partier, socialdemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna, vill i reservatet reservera mark för en eventuell framtida biltunnel. Kommunfullmäktiges övriga partier, centern, folkpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet, säger tvärt nej till tunneln.
Naturreservatet Stadsskogen kommer alltså att bli ett reservat på nåder.Under en tid kommer ordningsföreskrifterna att gälla, tills man om "tio—femton år", som kommunalrådet Lena Hartwig för en tid sedan sade, kanske anlägger en tunnel under skogen.
Fram till dess är det förbjudet att enligt första stycket i paragraf 30 i sjunde kapitlet i miljöbalken "gräva, hacka eller på annat sätt skada markytan". Man får inte heller bryta kvistar eller fälla träd eller för den delen framföra eller parkera motordrivet fordon.
Men då alltså 2020—2025, kan det mycket väl bli så att man både "gräver, hackar eller på annat sätt skadar markytan" då en tunnel anläggs under skogen, från en plats ungefär vid nuvarande Gläntan till Rosendal. Tunneln blir ungefär en kilometer lång och kommer att bestå av två tio meter breda tunnlar med körbanor. På ett lämpligt antal platser ovanför tunneln i skogen kommer ventilationsrör och evakueringsmöjligheter att byggas. I "bästa" fall går det att borra sig genom skogen och berggrunden, i sämsta fall måste tunnelreservatsmarken rivas upp, bli bebyggd med tunnel och sedan återställas till en "skog" igen.
Vad detta kräver av inverkan och åverkan på naturreservatet är inte svårt att föreställa sig. Stadsskogen kommer under lång tid att upphöra att vara Uppsalas egen stadsskog. I stället blir där en byggarbetsplats.
Vad ska man med ett naturreservat till om det inte reserveras för just natur utan för biltrafik, kan man fråga sig. Naturreservatet behövs trots allt, för att skydda den Stadsskog som skyddas kan. Den ansätts ju från många håll av intressen som vill bebygga den. Bostadshusen i Gläntan är ett exempel på intrång i skogen, Rosendal blir ett annat. Det får inte bli fler.
Dessutom behövs naturreservatet för att den så kallade gröna korridor som vid Kvickstensvägen förbinder Stadsskogen med Hågadalen ska kunna säkras för framtiden.
Tunnelprojektet är tveklöst en 1900-talets lösning på 1900-talets problem. Då, i det förra seklet, var biltrafik svaret på medborgarnas kommunikationsbehov. 2000-talets svar på detta behov är mer diversifierat.
Bilen behövs, självfallet, men knappast för de stora arbetsreseströmmarna i veckorna. Då behövs smidig kollektivtrafik som snabbt och med stor kapacitet tar den kvarts miljon Uppsalabor som beräknas finnas här 2030, fram och åter till sina arbeten, studier osv i veckorna.
Dessutom är det troligt att bensinpriserna kommer att fortsätta gå i höjden och i ett läge när drivmedlen kostar 20—30 kronor litern är det knappast rimligt att Uppsalabon till vardags använder bilen. Hon och han kommer då att behöva bra kollektivtrafik.
Det finns teknik för detta. Oftare och oftare stavas den i Sverige spårtrafik. De miljarder som tunnelprojektet kommer att kosta — enligt beräkningar från 2001 och redan då bedömda som snålt tilltagna skulle räcka till åtminstone hälften av kostnaden för ett nytt spårsystem i Uppsala.Men betongpartierna i Uppsala, dvs socialdemokraterna, moderaterna och kristdemokraterna, ägnar sig åt — just det —tunnelseende. De vill bygga ett monument över ett föråldrat trafiksystem och till en kostnad som får kostnaderna för Musikens hus att te sig som futtiga.
Stadsskogen blir ett naturreservat med en inbyggd bomb. Visst går det att säga att den aldrig ska utlösas — men vem kan lita på det?
Kraften måste nu läggas på en opinionsbildning som förhindrar att ett totalt huvudlöst biltunnelprojekt genomförs till en kostnad av minst 1,3 miljoner kr per meter.
Reservatsförslaget i föreliggande skick är ett exempel på en politik där biltrafiken åsätts ett högre värde än människans, Uppsalabons, rättmätiga behov av tillgång till den oplanerade naturen.
Stadsskogen blir med detta förslag en markreserv, ett reservat med en nådatid på några decennier. Sedan blir det fritt fram att upphäva beslutet till förmån för motortrafiken.
Kersti Kollberg
ledarskribent