Nedmonteringen av den gamla staden upphörde ju så småningom, även om attentat mot stadsmiljön titt som tätt fortfarande inträffar. Förslag om rivning läggs fram, studeras, kritiseras och avförs ibland från dagordningen, ibland inte.
Nu senast föreligger ett förslag att komplettera Odinslund, Uppsala stads historiska hjärta, mittpunkten i den klassiska miljön med Slottet, Carolina, Helga Trefaldighet, Domkyrkan och Gustavianum, med ett trevåningshus, innehållande hotell, uteservering
m m. Byggnaden ska placeras utmed den gångväg som går genom Odinslund.
Tycker inte stadsbyggnadskontoret, de engagerade arkitekterna och övriga ansvariga om Uppsala? Eller varför måste man till varje pris ge sig på den historiska miljön? Hur kan man komma på idén att i denna historietyngda del av staden vilja placera en lång fyrkantig byggnad som arkitektoniskt tar upp de allra sämsta sidorna från 60-talets betongår?
Miljonprogrammets byggnadskonst finns representerad på tillräckligt många platser i landet. Det behövs inte något ytterligare exempel på den i Uppsala och allra minst i Odinslund.
Odinslund är alltså inte vilken plats som helst i Uppsala. Den ligger mitt i stråket av det klassiska Uppsala som turisterna söker sig till först.
Men Odinslund är också en viktig plats för Uppsalaborna själva. Platsen utgör en av de få lugna, gröna lungor som finns i innerþd>-staden, en plats där man för en stund kan dra ett lugnt andetag. I en rundfrågning i UNT för en tid sedan fick läsarna lista sina bästa platser i staden. Odinslund var den enda plats som alla hade med bland sina favoriter.
Odinslund är vidare den givna mötesplatsen för olika manifestationer. Det är numera till Odinslund socialdemokraternas förstamajtåg går och på nationaldagen är det i Odinslund de nya svenska medborgarna blir välkomnade av de gamla. Ska dessa högtider pågå samtidigt som det fikas och sorlas på den planerade uteserveringen intill?
De som förespråkar ny bebyggelse på platsen anför förstås sina skäl. Här har byggnader legat sedan gammalt, byggnader som slöt kvarteret, heter det i motiveringarna för nybyggenskapen.
Det är riktigt. På marken fanns byggnader fram till mitten av 1800-talet. Sedan dess har dock den delen av kvarteret varit obebyggd och Odinslund har utvecklats till den plats som den är i dag. Att det stod byggnader där under tidigare skeden i Uppsala är dock inte något bärande skäl för att åter bebygga området. I mer än 150 år har Uppsalaborna vant sig vid dagens utformning och också präglat den med innehåll.
Att fastslå med krav på någon sorts vetenskaplighet vilken tid i historien som är den korrekta för att återskapa en miljö, oavsett om det sker i en stad eller i naturen, är svårt, för att inte säga omöjligt. Det får i stället bli fråga om ett val där varje epok måste ha möjlighet att bestämma.
Det innebär naturligtvis en viss frihet men samtidigt ett stort ansvar. River man Rappska huset vid Sysslomansgatan så går huset aldrig att återställa igen. Bygger man igen tänkbar parkmark som exempelvis Fyrisvallskolonin blir det omöjligt att återställa marken till sitt ursprungliga skick, om en annan generation skulle vilja det.
Varje stadsplanerare har ett ansvar för det förgångna men också för morgondagen.
Dagens beslutsfattare i Uppsala borde kunna enas om att avstå från att förfula en av Uppsalas centrala kulturplatser med en byggnad, om vars oumbärlighet det dessutom råder tvivel.
Däremot borde stadsplanerare och ansvariga politiker kunna enas om att Odinslunds karaktär av grön lunga mitt i historien kan rustas upp och förtydligas.
Den anskrämliga och stilbrytande pagodliknande toalettbyggnaden mitt i lunden borde tas bort. Toaletter behövs förmodligen på området, men de borde kunna placeras på annan, mindre uppseendeväckande plats.
Dessutom borde den del av lunden som används vid de olika manifestationerna och som annars fungerar som parkeringsplats omvandlas. Flyttbara parkbänkar kanske?
Odinslund har en alltför central betydelse i Uppsala för att kunna överlämnas till kortsiktiga byggintressen. I stället för den planerade förfulningen borde ett programarbete ta vid där platsens alla kvaliteter läggs fast och idéer för en restaurering av hela Odinslund presenteras. Det bör vara klart till Linnéjubileet 2007.
Kersti Kollberg | Ledarskribent