Naturvårdsverket har som bekant varnat Uppsala kommun för den dåliga luften och regeringen kräver också förbättrad luft i staden.
Det råder alltså knappast någon tvekan hos Uppsala kommun om behovet av en förbättrad innerstadsmiljö. Frågan är bara hur realistiskt det är är att målen uppnås inom rimlig tid.
Onekligen händer det en hel del, såväl på planeringsstadiet som rent fysiskt som påverkar innerstadsmiljön och framför allt dess luft. Den pågående bygg-boomen i staden innebär inte bara ökad trafik. Den kommer också att få framtida konsekvenser för människors kommunikationsmönster.
Det största projektet, som kommer att påverka innerstaden under de närmaste fem åren, är byggandet av Resecentrum. När det står klart kommer förhoppningsvis organiseringen av centrala kommunikationsmöten att bli bättre än vad som är fallet i dag. Mer konkret: det måste bli lättare för exempelvis bussresenären från Örsundsbro att fortsätta med bussen till jobbet i Årsta. Men fram till dess att Resecentrum står färdigt får vi räkna med stora problem i framkomligheten i stadskärnan.
Ett antal faktorer påverkar stadsluften. En av de viktigaste är utsläppen från trafiken. För att minska utsläppen — och i övrigt göra Uppsala mer framkomligt — riktar kommunen in sig på att förändra trafikbeteendet. Gående, cyklister och kollektivtrafiken är de högst prioriterade trafikslagen, står det i bl a trafikplanen. Men ser man till verkligheten är det snarare biltrafiken som står i fokus.
Det är kring bilen transportorganisationen rör sig, det är privatbilismens problem som kommunens hittillsvarande trafikfilosofi kretsar kring.
Den hållningen duger inte. Den växande storstaden Uppsala måste ha en mycket mer utvecklad kkollektivtrafik om inte hela staden ska bryta samman om några decennier.
Kanske finns det ändå öppningar, trots allt, även om en så näraliggande lösning som spårbunden trafik länge avfärdades som utopisk. Spårsystem är något som ska utredas — och det är ju en bra början.
Ty ska Uppsala nå upp till de klimatmål som Kyotoprotokollet ställer ut och som Sverige antagit måste något göras åt föroreningarna. Då håller det inte att ha bilen som huvudfärdmedel i Uppsala och kollektivtrafiken som ett färdmedel
i marginalen. Om hälften av Uppsalas kanske 250 000 invånare ska ta bilen till jobbet om 20—30 år blir luften över staden outhärdlig — för att inte tala om vilken plats en sådan trafiklösning tar.
Kersti Kollberg
Ledarskribent
Ledarskribent