Uppsalas cykelnät måste byggas ut
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Också till kommunens ytterområden finns det särskilda cykelbanor. Sävja- och Nåntuna/Vilanborna kan cykla på cykelbana liksom Sunnersta- och Gottsundaborna och de som bor i Stenhagen. Detsamma gäller dem som gärna tar cykeln till och från Vänge.
Bälingeborna däremot, har fått vänta i decennier på en cykelväg in till staden - och det ser ut som om väntan bara fortsätter. Inte ens den planerade cykelvägen till Ulva har ännu kunnat förverkligas.
Oenighet med markägare gör att det kan dröja ytterligare några år innan cykelvägen kan dras ända till Ulva. Först 2009 väntas Vägverket kunna påbörja den fortsatta dragningen till Bälinge.
Cykelleder inne i staden och ut till ytterområdena har två funktioner. En är den viktiga kommunikationsleden för arbete, studier och så vidare. Den andra är rekreationen. Någon målkonflikt bör knappast föreligga. En cykelled duger både för dem som ska till jobbet som för dem som cyklar på sin fritid.
Möjligen skulle själva vägsträckningen kunna innebära vissa problem, särskilt när det gäller cykelstråket mellan stadens utkanter och Ulva. Vägen kommer delvis att dras på obebyggd mark och kan därför upplevas som alltför enslig.
Denna skillnad i behov bör dock inte ligga till grund för någon konflikt som gör att lösningen drar ut ännu mera på tiden.
Uppsala är sedan gammalt en cykelstad och hyser den största mängden cyklister i förhållande till folkmängden i landet. Det märks inte alltid i stadsbilden. Bilen är fortfarande fortskaffningsmedlet nr 1 och plats för cykeln har inte prioriterats i den utsträckning som är motiverat. Trafikplanernas vackra ord om att cykeln är ett viktigt fortskaffningsmedel gäller inte i praktiken. I stället har cyklister fått ta sig fram lite hipp som happ vilket i sin tur lett till en påfallande anarkistisk attityd till trafikregler med mera.
Nu sker förvisso en viss uppstramning och när cykeln får sin rättmätiga plats i stadsbilden måste också krav på trafikvett ställas också på cyklisten i stadstrafiken. Trafikljus och stopptecken gäller förstås också cyklister. Att separera motortrafiken från de oskyddade trafikanterna är en viktig åtgärd för att förbättra trafiksäkerheten i kommunen.
Det betyder att cykeltrafiken måste ledas in på egna, säkra banor i allt högre utsträckning. En sådan åtgärd har också en viktig friskvårdsinnebörd.
Ju fler ungdomar och vuxna som tar cykeln till skola och arbete under de årstider det går bra, desto friskare och rörligare blir Uppsalaborna. Visst drar cykelbanor relativt sett höga investeringskostnader, men i längden kommer detta att löna sig. Inte bara för individen utan också för hela Uppsala kommun.
Kersti Kollberg