I förra fredagens DN fanns en genomgång av olika yrkeskategoriers löneutveckling mellan år 2000 – 2010, baserad på siffror från Statistiska centralbyrån. Inte nog med att lärarlönerna utgår från ett lågt läge – de hör även till den kategori av löner som har utvecklats sämst.
Statistiken tar visserligen inte hänsyn till sådant som strukturella förändringar inom yrkeskategorin – exempelvis kan en generationsväxling betyda att lönerna hålls tillbaks av naturliga skäl.
Men tillsammans med de många vittnesmålen i medierna, från lärare i olika delar av landet, är bilden som ges av läraryrket allt annat än smickrande.
Av det nittiotal yrkeskategorier som redovisas i DN:s granskning hamnar grundskollärare 13:e från slutet – och speciallärare 16:e från slutet – vad gäller löneutveckling.
År 2000 var snittlönen för en grundskollärare 19 200 kr, 2012 landar den på 26 500 kr – en ökning på 38 procent.
För sjuksköterskorna – en annan typiskt underavlönad grupp – har snittlönen under samma period vuxit med 43 procent. Den ökningen placerar dem i undre delen av mittenskiktet.
Störst löneökning har kommit sådana som lantmästare, politiker och chefer för mindre företag till godo, och där rör det sig om siffror på över 55 procent.
Lärare är och förblir alltså ett låglöneyrke. Med de fallande resultaten för svenska elever – i bland andra PISA-undersökningen – har yrkesrollen också belastats med hårdare rapporterings- och dokumentationskrav.
Eller som högstadieläraren Ulrika Iveus uttrycker det till DN: ”Samtidigt som jag upplever att arbetsbelastningen ökar, så ligger lönen nästan still.”
Tidigare i år kom rapporter om att det räckte med 0,1 poäng (!) på högskoleprovet för att komma in på lärarprogrammet.
Det är långt under vad ett genomgående slumpmässigt val av svarsalternativ borde ge – och sådana nyheter förstärker effektivt synen på läraryrket som ett verkligt lågstatusyrke.
Vad det hela kokar ned till är frågan: Hur ska man – med usel lön, hög arbetsbörda och obefintliga inträdeskrav – lyckas locka de smarta, kreativa och samhällsintresserade pedagogtalanger som eleverna så mycket behöver? Svaret är: Det går naturligtvis inte.
Kommunerna måste ta sitt ansvar och höja lärarlönerna. Likaså behöver inträdeskraven till lärarutbildningen höjas.
Om det sker genom att begränsa antal platser – och därmed öka konkurrensen om dessa – eller om någon annan metod är att föredra bör snarast utvärderas.