På tisdagen fick soldaten Bradley Manning, som läckt hemlig militärinformation WikiLeaks, sin dom. Mannings läckor visade bland annat på amerikanska övertramp och krigsförbrytelser i Irak. Fallet Bradley Manning blev startskottet på Obama-administrationens krig mot visselblåsare. Manning erkände själv att han spridit hemligt material – men det räckte inte för den amerikanska regeringen som gick så långt att de anklagade Manning för att ha hjälpt fienden. Signalen är tydlig – du får inte avslöja missförhållanden inom den amerikanska militär- eller underrättelsetjänsten. Men militärdomstolen kom inte fram till samma slutsats. Manning frikändes från anklagelsen och dömdes i stället för tjugo andra punkter om spioneri.
En annan amerikansk medborgare som läckt information är Edward Snowden som avslöjade en massiv övervakningsindustri under ledning av National Security Agency (NSA). I kriget mot terrorn har USA sedan länge passerat gråzonen i fråga om övervakning. Obama-administrationen har försäkrat att verksamheten inte inriktar sig på amerikaner varken inom eller utom landet. Amerikanska medborgare ska inte behöva oroa sig. Kritik har dock visat på att NSA:s system varit bristfälliga på att sortera bort amerikanska medborgare, men alla andra människor utanför USA är ett mål för datainsamlingen.
Snowdens avslöjande var nyttigt för att det åter väckte debatt om statens rätt att övervaka sin befolkning. Människorättsorganisationen Freedom House har anmält den federala staten till Höga Domstolen för att ha brutit mot den amerikanska konstitutionen. Övervakningen sägs strida mot garanterade rättigheter så som rätten till integritet, yttrandefrihet och rättssäkerhet.
Men det är ju inte enbart USA som bedriver övervakning. Efter 9/11 har flera länder i västvärlden gett utökade befogenheter till sina underrättelsetjänster att hantera signalspaning och övervakning. London översvämmas av kameror och sedan januari i år har svenska Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen tillgång till FRA:s signalspaning. Förmodligen är det därför den svenska regeringen valt att vara tyst kring uppgifterna om att NSA kan fånga upp information om svenska medborgare.
I kriget mot terrorn har vikten av att samla in information om medborgare blivit en central del av underrättelsetjänstens verksamhet. ”Vi har blivit som diktaturerna.” sa komikern Özz Nüjen nyligen i sitt sommarprogram på P1. Den övervakning som vi kritiserar diktaturer för att pådyvla sina medborgare har blivit vardag här. Det måste göras en avvägning mellan personlig integritet och säkerhet. Allt för omfattande övervakning kan bidra till att enskilda individer väljer att ändra levnadsmönster i rädsla för att övervakas. Det ska inte få ske i en öppen demokrati.