Ursäkta, hur löd svaret?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
haft en klar, om än inte betryggande, ledning i opinionsmätningarna i början av året har ja-sidan nu allvarliga problem. Fjorton opinionsmätningar i rad har visat på nej-seger och nu återstår bara sex veckor till omröstningsdagen.
Ändå är det långt ifrån säkert att presidentens deltagande i kampanjen förmår vända opinionen till ja-sidans fördel. Chirac har fått mycket kritik för att han inte vill debattera med företrädare för motståndarlägret och för att han undviker utfrågningar från erfarna politiska journalister.
Till råga på allt har högerpresidenten Chirac störst problem med misstron hos de franska vänsterväljarna. Det franska socialistpartiet sa efter en utdragen strid visserligen ja till det nya EU-fördraget, men vänstern är alltför splittrad för att på allvar kunna bidra till en ja-seger.
Men det är inte bara från vänster som Chirac attackeras. Presidenten är — åtminstone för tillfället — impopulär i många läger. En allmän uppfattning är därför att folkomröstningen handlar minst lika mycket om förtroendet för
Jacques Chirac som inställningen till det nya EU-fördraget. Vissa lyfter till och med öppet fram i kampanjen att ett nej i omröstningen är en tydlig uppmaning till presidenten att avgå.
I torsdagens tv-utfrågning förnekade Chirac dock bestämt att ett bakslag skulle få honom att lämna sin post i förtid. Situationen i Frankrike illustrerar dilemmat med att hålla folkomröstningar, vilket borde avskräcka även en och annan svensk folkomröstningsförespråkare. Det finns debattörer som menar att folkomröstningar är någon form av "bättre" eller "renare" demokrati än när beslutet överlåts åt den folkvalda riksdagen. Motståndare till EU-fördraget anklagar riksdagspartierna för att inte lita till folkets förmåga att ta ställning i svåra beslut.
Det är ett retoriskt skickligt argument, som dock har lite med verkligheten att göra. Folkomröstningar är svårhanterliga av den enkla anledningen att det är svårt att ställa en rak och tydlig fråga — och att sedan få ett klart och tydligt svar.
När det gäller EU-konstitutionen kan det tyckas vara självklart att frågan formuleras som ett ja eller nej till det nya fördraget. Men kanske vore det bättre att fråga väljarna om de föredrar Nice-fördraget framför den nya konstitutionen. Nice-vadå-för-någonting, undrar kanske någon? Nice-fördraget är det dokument som styr hur EU fungerar i dag. Det framförhandlades frampå småtimmarna under ett toppmöte 1999 och anses av många vara det absolut sämsta EU-fördrag som någonsin har undertecknats. Förslaget till nytt fördrag har däremot tagits fram i en flera år lång process där representanter från EU och de nationella parlamenten har fått stöta och blöta argument och formuleringar, inte minst inom ramen för det s k Framtidskonventet. Ett nej till den nya konstitutionen innebär att EU tvingas leva med det gamla Nice-dokumentet — vilket väljarna rimligtvis måste upplysas om.
Dessutom spelar, som vi ser i det franska exemplet, alltid en massa andra faktorer in. Den franska folkomröstningen handlar lika mycket om inställningen till konkreta EU-förslag, som förslaget att öppna och förbättra den gemensamma marknaden med handel för tjänster, som innehållet i själva konstitutionen. Och, som sagt, om det allmänna förtroendet för presidenten.
Dessa saker brukar folkomröstningsanhängarna i allmänhet tala tyst om. Om det nu blir nej i Frankrike den 29 maj, vem kan säga vad folkets röst betyder? Är det ett stöd för att nuvarande ordning under Nice-fördraget ska fortsätta gälla? Är det ett missnöje med hela EU — kanske rentav en uppmaning att Frankrike ska lämna samarbetet? Är det något särskilt avsnitt i konstitutionsförslaget som väcker särskild anstöt hos vissa väljare, som skulle rösta ja om vissa paragrafer skrevs om? Eller är det helt enkelt en allmän misstroendeförklaring mot den sittande presidenten, för att man inte gillar politiken på hemmaplan?
Jacques Chirac har försatt sig, Frankrike och EU i en mycket besvärlig sits genom att utlysa denna svårformulerade och svårtolkade folkomröstning. Lärdomen för Sverige bör bli att inte upprepa samma misstag.