Utbyggnadsstrategi saknas för kommunen
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Ty här jämnas kullarna med marken på ett fullständigt omvälvande vis.
Samma sak gäller på det blivande Resecentrumområdet där den gamla vackra stationsbyggnaden hukar inför den nya tidens krav på utrymme för inte bara tågen utan också för bilarna, cyklarna, resenärerna, flanörerna och shopparna.
Sensommaren i Uppsala visar upp tydliga kontraster: Linné-
jubileet blommar än både vid Centralen och inne i staden men samtidigt rivs det och grävs så att man inte bara börjar nynna adventspsalmer utan också börjar citera Strindbergs Esplanadsystemet.
Detta omvälvande skede i staden är väl planerat och mycket efterlängtat. Det kommer att bli några svåra år då kommunikationerna i innerstaden kommer att sättas på hårda prov men när allt är klart i början på nästa decennium kommer stadsbilden att bli avsevärt mycket mer självmedveten än vad den är nu. Men denna omvälvning leder också tankarna till den fortsatta utbyggnaden av Uppsala.
Vad händer när innerstaden är färdigförtätad. Var ska det kommande Uppsala vara beläget?
De två översiktsplanerna gav ju viss vägledning men någon allmänt accepterad och formulerad strategi för utbyggnaden saknas. Visst sker en viss utbyggnad i kransorterna, de gamla kommundelarnas olika centralorter, men om det är dit tillväxten i kommunen verkligen ska lokaliseras råder det knappast någon enighet om. Och vilken service som ska finnas där diskuteras knappast alls.
Två stråk är givna, det ena ligger utmed järnvägen mellan Uppsala och Gävle, det andra leder västerut mot Sala och Dalarna. I en framtid kommer behovet av kollektivtrafik att vara avgörande för kransorternas utveckling och det finns ju redan nu en god början med Upptåget mot Storvreta, Vattholma och Tierp. Motsvarande utbyggnad av pendeltrafiken bör ske utmed Dalabanan.
Dessa två stråk är dock ingalunda de enda. Bälinge, Lövstalöt och Björklinge som förr var kransorter utmed E 4 bebyggs och har en potential, i varje fall så länge kollektivtrafiken är hyggligt utbyggd. Andra stråk är utmed väg 55 mot Enköping och söderut mot Bergsbrunna, Alsike och Knivsta.
Det som det däremot råder oklarhet kring är vilken servicenivå dessa pendlarorter ska hålla sig. Matbutik, möjlighet att ta ut kontanter, skola, förskola, äldreboenden måste vara ett minimum. Men också andra verksamheter behövs.
Företagande kan med dagens och morgondagens teknik med fördel utlokaliseras från den
centrala staden. Annars är risken stor att dessa kransorter i stället för att blomstra av egen kraft blir sovstäder där bygdens identitet försvinner. De urgamla uppländska kyrkbyarna runt om Uppsala förtjänar ett bättre öde.
kersti.kollberg@telia.com