Utgiftstaket av?
I årets vårbudget har vänsterpartiet och miljöpartiet fått ovanligt stor utdelning. När de tre parterna till sist kom överens i lördags föreföll regeringen ha tappat intresset för utvecklingen av svensk ekonomi. Lovsången till tillväxten har tystnat.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Till sist släppte partiet förslaget för den här gången men kan ändå inkassera stora framgångar för sina krav. Bl a fick partiet igenom kraven på höjt stöd till fattiga barnfamiljer och tillsammans med vänsterpartiet höjt bistånd (vilket är särskilt märkligt eftersom Sida inte kunnat göra slut på förra årets anslag).
Även vänsterpartiet kan känna sig stärkt av uppgörelsen medan regeringen tycks ha gett upp omsorgen om den ekonomiska utvecklingen. Göran Perssons mångomsjungna lov till tillväxten var tydligen bara uppsjungning och inte mycket värt när det kom till kritan. Det finns ingenting i överenskommelsen som andas förståelse för villkoren för ekonomisk tillväxt. Det är fortfarande oklart om hur det går med löftena om sänkt skatt.
I stället tänker sig tydligen regeringen och samarbetspartierna att ekonomin skall ta fart av den ökade sysselsättning som man bidragsvägen skall stimulera till: arbetslösa byggnadsarbetare skall komma i arbete genom en ny omgång ROT-avdrag och det skall bli 15 000 nya platser i arbetsmarknadspolitiska program, av vilka 5 000 går direkt till kommunerna. Planerna på att minska möjligheterna för deltidsarbetande att få a-kassa genom en bortre parentes i sjukförsäkringen orkade regeringen inte genomdriva. Men frågan är om åtgärderna verkligen sänker arbetslösheten långsiktigt.
Att vårbudgeten utmärks av omfördelning och inte tillväxt syns också i den stora satsningen på kommuner och landsting. Skatteutjämningssystemet skall tillföras 1,3 miljarder men det går inte att utläsa hur dessa pengar skall fördelas. Redan nu finns det stort missnöje från landets tillväxtkommuner om att för mycket pengar tas därifrån för att överföras till glesbygden. Mycket talar för att den obalansen snarare förstärks av uppgörelsen.
Försvaret genomgår en åderlåtning på resurser som enligt uppgörelsen skall fortsätta ytterligare. Försvarets beställningar skall skäras ned ytterligare och försvarsberedningen föreslås utgå från en nedskärning med 6 miljarder kronor. Hur försvarets nydefinierade uppgifter att delta i internationella fredsbevarande operationer skall klaras av lämnas därhän.
Vårbudgeten ger minst av allt någon ljus bild av regeringens möjligheter att klara utvecklingen av svensk ekonomi. Olösta problem läggs åt sidan för hantering senare i höst, men frågan är om det kommer att finnas någon lösning ens då. Och det faktum att utgiftstaket ser ut att blåsa av har uppenbarligen fått statsministern och finansminister Bosse Ringholm att som vanligt manipulera med siffrorna.
De som får bära konsekvenserna är medborgarna som inte är betjänta av regeringens passivitet.