Det är inte oviktigt hur vi talar om bostadsområden, om stadsdelar eller förorter. Negativ uppmärksamhet kan leda till ett sämre rykte för ett område, som i sig genererar ett ännu sämre rykte i en nedåtgående spiral. Tecknen på förfallet är många, som skräpighet och skadegörelse. Stigmatiseringen leder till att folk med goda inkomster flyttar därifrån, och att de med lägre inkomst stannar kvar och får sällskap av nyanlända.
Gottsunda har slagits mot dåligt rykte sedan miljonprogramshusen stod klara i mitten av 1970-talet. Problem som brottslighet och social utsatthet har klibbat fast vid åttavåningshusen från Gottsunda centrum och bort längs Hugo Alfvéns väg. Men det har hela tiden funnits en motrörelse, vilket inte minst märkts på samtal till UNT:s redaktion: ”Berätta om allt positivt som händer i Gottsunda, berätta om kulturen och om föreningslivet. Det är bra att bo i Gottsunda, nära till naturen, lugnt och med intryck från hela världen”. Ungefär så har det låtit.
För omkring tio år sedan började bilar brinna och unga män samlas på vissa adresser. Det eskalerade runt 2015-2016 med stenkastning mot blåljuspersonal och en kraftig ökning av gängkriminaliteten. Begreppet ”no go-zoner” har använts bland annat av KD-ledaren Ebba Busch Thor i sitt Tal till nationen (SVT 21/5 2018). Motreaktionen kom från många håll: ”I Sverige har vi inga no go-zoner”. Men samtidigt kan man konstatera att folk började ta andra vägar på hundpromenaden och undvek att beställa sin fredagspizza på Bandstolsvägen.
För 15 år sedan gjorde jag ett längre reportage om Bandstolsvägen för UNT:s ekonomisida, med rubriken ”Uppsalas företagstätaste adress”. Skräddare, frisörer och restauranger trängdes med allsköns småbutiker med ett bitvis mycket udda sortiment. ”Bandstolen” hade något man annars bara ser i storstäder, ett slags kombination av ruffighet och folkliv. Inget för finsmakaren, kanske, men som besökare fick man ofta utdelning i form av bra historier och oväntade varor.
Gottsunda/Valsätra kom med på polisens lista över utsatta områden 2016. Listan som sådan kritiserades för att bidra till stigmatisering. Men underliggande var Gottsundaborna kanske lite nöjda med att få sällskap. Och villaägarna i Valsätra knöt näven i fickan, utan att kunna säga så mycket då Bandstolsvägen faktiskt ligger på deras sida av Hugo Alfvéns väg. I början av juni tilltog förvirringen när polisen uppgraderade området till ”särskilt utsatt”, men nu endast med beteckningen Gottsunda.
Men utspädd utsatthet blir inte mindre utsatt för dem som bor på vissa adresser. Allt som kännetecknar ett utsatt område, parallella strukturer, lågt förtroende för samhället, socioekonomisk utsatthet och så vidare, kan bockas av och sägas gälla på Bandstolsvägen. Det är oklart vilka som styr på Bandstolen, men polisen är för tillfället inte den hetaste kandidaten.
Det är viktigt att veta vad man pratar om när skiftningarna i Uppsala beskrivs. Inte för att gradera folk, utan för att kunna sätta in rätt åtgärder på rätt ställe. Ett mått på hur det står till i ett område är valdeltagandet. Benägenheten att rösta i allmänna val ger en tydlig fingervisning om deltagandet i samhället i stort, om jobb, engagemang i föreningsliv och ekonomisk utsatthet.
I EU-valet i maj röstade 24 procent av de röstberättigade på Bandstolsvägen. I de omgivande hyreshusen röstade 40-50 procent och i villorna i Valsätra 74 procent.
Illvilliga rykten kan vara stigmatiserande, men inte fakta. I stort sett alla medel- och höginkomsttagare har redan flyttat från Bandstolsvägen. Men där bor många hundra familjer som inte vill ha annat än lugn och en någorlunda trygg uppväxt för sina barn. Den som bor i zonen kan inte välja att inte gå dit. Diskussionen om stigmatisering hit eller dit är också fullständigt irrelevant. Man vill se ett slut på diskussionerna och gängen bakom lås och bom. ”Varför gör ni inget?”, utbrast en kvinna efter en skjutning i somras, med adress en samling 74-procentsröstare.