Den som vill bli bra på höjdhopp kan inte nöja sig med att dag efter dag hoppa på en och samma höjd, även om det skulle vara nog så bekvämt. Ska man långsiktigt bli bättre måste man stegvis höja ribban och skapa nya utmaningar som kan övervinnas.
Samma princip gäller klimatmålen. EU:s mål är att minska utsläppen av växthusgaser med 80–95 procent till 2050. Om detta ska uppnås måste alla delar av alla medlemsstater i varje läge göra sitt för att minska utsläppen, och alla måste också ha incitament att göra det. Därför måste handeln med utsläppsrätter förändras vartefter utsläppen minskas. Det fungerar inte när priset på utsläppsrätterna blir så lågt att företagen inte finner det lönt att effektivisera och göra miljöinvesteringar. Så har det tyvärr blivit inom EU.
Det finns framför allt två skäl till att utsläppen minskar snabbare än man trodde när systemet infördes. Dels har effektiviseringar och ny teknik haft bättre effekt än väntat, dels har den ekonomiska krisen från 2008 bidragit till mindre produktion och därmed mindre utsläpp. Hittills har de flesta, även den svenska regeringen, valt att sitta still i båten. Bland annat har ett förslag från Storbritannien i höstas, om att helt enkelt ta bort 1,7 miljarder utsläppsrätter ur systemet, fått tummen ned av Sverige.
Därför är det glädjande att miljöminister Lena Ek (C) på DN Debatt (11/2) nu är tydlig med att regeringen stödjer ett alternativt förslag från EU-kommissionen, att senarelägga auktioneringen av 900 miljoner utsläppsrätter till 2019–2020 (de skulle ha börjat auktioneras ut i år). Detta skulle omedelbart höja priset på utsläppsrätterna och sätta fart på industrins strävan att hitta nya metoder för att minska utsläppen.
Det andra som EU kan göra på grund av att det varit ”för lätt” att minska utsläppen är naturligtvis att höja målen. Sverige har sedan länge drivit på för att målet för 2020 borde skärpas från 20 till 30 procents minskning av växthusgasutsläpp. Man har haft svårt att få gehör för detta då länderna har sinsemellan olika förutsättningar. Sverige har sin vattenkraft och kärnkraft för elproduktionen och kan lättare få goda resultat genom att till exempel rikta ansträngningarna mot transportsektorn.
Då är det troligtvis enklare att skapa enighet om utsläppsrätterna och exempelvis Tyskland kommer att få svårt att motivera ett nej till kommissionens förslag.
EU:s system för handel med utsläppsrätter hanterar ungefär hälften av utsläppen i unionen och är världens största. De låga priserna är ett problem, men att utomeuropeiska länder som Australien vill ansluta sig, och att sju kinesiska storstäder valt ett liknande system, visar att modellen ändå fungerar. Detta kan, som Lena Ek skriver, vara det första steget mot ett globalt pris på koldioxidutsläpp, och därmed också en viktig del av lösningen på hela klimatfrågan.